En liten stund till

Här hemma råder lugn och ro just nu. Jamie sover, Neo sover hos sin faster, Janne är i Falun och Ida-Marie sitter och pysslar. Misstänker att det är slut på denna ro när som helst, då Jamie har varit febrig och otroligt rastlös de senaste kvällarna och nätterna. Men med lite (mycket) tur så sover han för natten nu.
Ida-Marie ska snart också få gå och lägga sig och jag tror att jag ska göra samma sak.

Nu har jag två dagar kvar att jobba nere på Ovako. Det är semesterstopp överallt där nere nu så det blir inte mycket körningar precis. Då får man försöka hitta på annat att göra och det finns tyvärr inte så mkt att välja på förrutom att städa eller städa. Synd att jag fixade det mesta av städningen förra veckan när jag hade en lugn dag. Det blir otroligt långa dagar om man inte har något att göra.

På lördag är det dags för klassåterträffen! 14 anmälda (utav 23), hoppas på en trevlig kväll. Det ska bli jättekul att få träffa alla som kommer, en del har jag inte sett skymten av på 10 år.

Var nere hos mamma och pappa en sväng på eftermiddagen. När vi satte oss ute för att dricka kaffe så hörde jag Alfons komma tassande och hann tänka att vi måste stänga för så att han inte smiter ut, sen kom jag ihåg. =(

Älskade familjehunden Alfons har nu fått springa vidare till sin bästa kompis Kalle uppe bland molnen.
När jag var 14 år tjatade jag öronen av mamma och pappa efter en hund och var lyckligast i världen den dagen vi fick hem vår älskade Alfons. 12 år blev han.
Det gick väldigt fort på slutet. I söndags morse ville han inte kliva upp. Jag åkte ner till mamma och pappa runt 11 på förmiddagen och satt med honom fram till sent på eftermiddagen, sedan var jag hem en sväng. Ida-Marie och Neo ville följa med dit en stund senare och säga hej då vilket de fick göra fast jag tror inte att de förstår vad döden innebär. När de klappat om Alfons en stund skjutsade jag hem dem igen och åkte sedan tillbaka.

I morse var läget oförändrat så då ringde mamma till djursjukhuset och beställde en tid för honom. Jag följde med in till djursjukhuset för att säga hej då till honom, det kändes bäst så. Jag var med den dagen vi hämtade hem honom och jag var med nu på hans sista stund. En upplevelse som jag aldrig någonsin vill uppleva igen. Det gick väldigt fort, sedan var han borta. På något sätt så kändes det att han inte var kvar. Det var inte Alfons som låg där på bordet, det var bara ett tomt skal.

Innan vi gick in på djursjukhuset så orkade Alfons spana lite på en katt som vandrade förbi och jag lovade honom att på nästa ställe som han kommer till ska han få jaga så många katter som han vill. Älskade söta Alfons, saknade är stor! <3

Konserten igår var toppen, barnens ögon var på väg att ploppa ut när de fick syn på superhjältarna. "MAMMA, de finns på riktigt!!!"
Tyvärr så visste inte vi vart eller vad Lilltorpet var för ställe. Det visade sig att vi skulle vara utomhus. Hade vi varit medvetna om det så hade vi packat regnkläder, för självklart så öste det ner en stund. Vi kunde inte göra annat än att skratta där vi satt helt oskyddade i ösregnet. Ida-Marie brydde sig inte ett dugg om regnet, det var ju så spännande på scenen. Neo däremot såg riktigt bekymrad ut och han tog med sin pappa och smet iväg till parkeringen drygt fem minuter innan slutet.

På tal om parkeringen så hade vi en himla tur med den! När vi kom var det redan fullt med bilar och folk precis överallt! Första parkeringen var redan full och vi blev vinkade framåt mot nästa parkering. Svängde in på parkeringen och bilen bakom oss blev stoppad, det var fullt här också nu! "Parkeringsvakterna" visste inte vart de andra skulle parkera. "Inte en aning, ni får köra runt och leta".

Det var sjukt mycket folk där alltså. När vi skulle hem så stod det bilar parkerade precis överallt.

Vi stannade på Z-krogen för att käka. Ett fönster vid vårat bord hade stått öppet under regnet och lite regn hade stänkt in.
Neo undrade lite varför det var blött och vi förklarade. Efter vår förklaring utbrister pojken spontant och mycket mycket glatt: "Men FYYYY FAAAN". Jag måste sluta upp med att svära...barnen har alldeles för stora öron!

Två dagar kvar innan helg! Idag har jag inte hunnit lämna trucken förrän nya körningar ramlat in. Nu har jag tjatat länge om att jag vill ha mkt att göra på jobbet, men jag tar tillbaka det tror jag. Lagom är bättre. Lagom ger mig inte huvudvärk. =)

Konstigt vad lite tid man får över när man jobbar...

Ida-Marie och Neo är nu hemma, sedan flera dagar tillbaka. 3 nätter var de borta, det längsta som vi någonsin varit ifrån våra trollungar. Till och med Jamie spenderade en natt borta. Han hade en heldag med sin moster Alex och stannade kvar över natten och höll henne vaken! ;)

Ida och Neo hade en toppen semester med mormor och morfar, mycket bad, lek och bus, besök i Borås djurpark m.m. Jag och Janne fick se en massa kort från resan, barnen har inte tid att berätta. =)
Ungarna hann vara hemma i max 30 sekunder innan grannbarnen kom springande (de hade också precis kommit hem från semestern tydligen) och vips så var ungarna borta. Vi hann få en kram av dem iaf innan de drog iväg för att leka.

I morgon ska vi in till Falun för att kolla på Superhjältekonserten. Ni vet, Super Snälla Silver Sara (som förvandlas till Super Sura Sunk Sara när någon säger ordet "dum") och Stål Henrik. Hoppas att det blir som barnen förväntat sig, att få se sina idoler måste vara häftigt.

I helgen ska vi på släktträff (min mammas sida). Det är väldigt många som jag inte har träffat på flera år, så det ska bli så roligt! Nästa helg ändå ska jag på klassåterträff och dagen efter ska vi ha 5 års kalas för Ida-Marie. 5 år. En hel hand! Hur kan jag vara gammal nog att ha en femårig dotter...? Tiden springer iväg!

I augusti har jag och Janne varit förlovade i 6 år. I september har vi varit gifta i 3 år. Ska tiden fortsätta att gå så här fort så sitter vi snart där på verandan som två lyckliga russin med ett 10 tal barnbarn som springer omkring ;)

VI har för en liten stund sedan vinkat av Ida-Marie och Neo som åkt i väg på sin första semester med mina föräldrar, ner till Göteborg. Jamie gjorde sitt bästa för att försöka smita med, men det gick inget vidare för honom. Han sträckte bestämt armarna till sin mormor och när han kom till hennes famn vinkade han till mig och sa; HEJ hååå (hej då)
Trollen ska vara borta några nätterna nu och jag saknar dem redan! <3

Jag kommer iofs bara att jobba så jag hinner knappt märka att de inte är hemma... Jag har 30 timmar kvar att jobba innan jag får helg. Tröttsamt! Ett skift ska vara 8 timmar, inte en minut mer! Eller hur Janne? ;D

Idag är jag något fruktansvärt trött. Slutade 12 i går, upp 6 imorse. Nåja, jag hade ställt larmet på 6 men råkade visst snooza till 6.30. Vet inte hur det gick till? Jag har inte ens hört larmet den första halvtimmen! Men det är ju rätt bevisat att jag kan vara lite strange när jag sover =)

I helgen gjorde vi det årliga besöket på Furuvik. Kollade på djur och åkte karuseller. Barnen var överlyckliga ute på Furuskär där Wild kids spelades in, de fick besöka lägerplatserna och kolla på en massa saker ifrån tävlingarna.

Djuren vet jag inte om barnen var så imponerade av egentligen, för på väg till aphuset så utbrast Ida-Marie: "WOOOOW en fjääääril!!" Det behövs alltså inga exotiska djur för att fånga barnens intresse.
Karusellerna däremot uppskattades väldigt mycket. Lilla fritt fall fick det att kittlas i magen på barnen (och på mig).

På onsdag åker Ida och Neo till Göteborg. Jag har påbörjat packningen och det är helt sinnessjukt vad mycket grejor som ska packas. Jag lär packa så mkt som möjligt nu på förmiddagarna eftersom jag jobbar eftermiddag hela veckan. Det är ingen höjdare att börja packa när jag kommer hem tolv på kvällarna/nätterna.

Eftermiddag alltså...tack och lov så blir det sista veckan som jag jobbar eftermiddag. Sedan blir det två veckor dagtid innan jag byter jobb! Den 2:a augusti kör vi igång med nya jobbet, det ska bli spännande! =)

Nej nu är det väl dags att sätta lite fart här hemma så att jag får lite gjort innan jag sticker och jobbar.

Det blev ingen eftermiddagsvecka för mig, inte hela veckan iaf ;D I morgon kör jag förmiddag, onsdag em. och tors-fre går jag dagtid. Inte helt fel att få spendera kvällarna hemma!
Den här eftermiddagen bråkade jag med en kätting jag vet inte hur länge. Jag skulle dela en last och fick inte bort kättingen hur jag än försökte, slutade med att jag ropade efter Carro på radion och satte mig sedan och rökte och surade medan hon fixade det åt mig. Vet inte hur jag ska klara mig när hon går på semester? =)

Surfade nyss in på mitt 3 för att kolla om det ev. var möjligt att byta tfn. Första överraskningen blev att jag får vänta 1 ÅR innan jag kan byta. Andra överraskningen var när jag råkade se vad min nästa faktura hamnade på. Dubbel så mkt som vanligt, och då brukar jag inte ha billiga räkningar på tfn. Jag skyndade mig att spärra min tfn så att jag inte kan ringa så mkt varje månad. Och sedan satte jag mig och funderade på huuuuur jag lyckats göra av med så mkt på en månad?!

Nej, väckning om drygt 5 1/2 timme!! Kanske dags att skalla kudden så att jag vaknar när klockan ringer...

Idag är det slut på min ledighet och två veckor eftermiddag väntar. Det känns inte allt något surt att behöva jobba eftermiddagar i det här vädret!

Hoppas på finväder i helgen, isf blir det Furuvik på lördag. Lilla Jamie får inte följa med dit i år då vi anser att han är för liten. Djuren skulle han säkert uppskatta till en viss del, sämre när det är dags för karuseller och han inte kan åka speciellt många av dem.

Nej, nu är det väl dags för lunch och att packa arbetsväskan innan jag ska ner i gropen och svettas. Himla tur att man inte sitter instängd i något rörverk där nere utan att jag får glida runt i en truck med någorlunda AC...