Fredag
Äntligen fredag! Trots att Janne ska jobba hela helgen, trots att Neo fick vattkoppor igår så ska det bli helt underbart med helg!
Tröttheten slog till redan i onsdags. Lite väl tidigt i veckan tycker jag. Nu när jag sitter här, fredag lunch med drygt 4 minuter av lunchrasten kvar, så känner jag mig vidrigt trött.
Neo har spenderat natten och dagen idag hos sin mormor och morfar.
När jag kom hem från jobbet igår möttes jag av en Neo som utbrast: MAMMA! Jag har så ont i huvudet och är så varm!
Feber hade han och jag misstänkte direkt att vattkoppor var på G och minsann om jag inte hittade 3-4 st koppor direkt. Då rindge jag mamma och frågade om de kunde ha Neo under fredagen, så slapp jag eller Janne vabba en dag. Tack för det!
Nu skulle vi bara behöva en barnvakt tills på tisdag. Elak jag är men jag har redan vabbat två dagar den här månaden..
Tröttheten slog till redan i onsdags. Lite väl tidigt i veckan tycker jag. Nu när jag sitter här, fredag lunch med drygt 4 minuter av lunchrasten kvar, så känner jag mig vidrigt trött.
Neo har spenderat natten och dagen idag hos sin mormor och morfar.
När jag kom hem från jobbet igår möttes jag av en Neo som utbrast: MAMMA! Jag har så ont i huvudet och är så varm!
Feber hade han och jag misstänkte direkt att vattkoppor var på G och minsann om jag inte hittade 3-4 st koppor direkt. Då rindge jag mamma och frågade om de kunde ha Neo under fredagen, så slapp jag eller Janne vabba en dag. Tack för det!
Nu skulle vi bara behöva en barnvakt tills på tisdag. Elak jag är men jag har redan vabbat två dagar den här månaden..
Söndag
Idag känns som att det kommer att bli en riktig segdag. Redan söndag... En ny arbetsvecka väntar. 18 veckor kvar för mig att jobba och det känns väldigt långt!
I morgon kommer jag att få lära mig nya arbetsuppgifter som det är tänkt att jag ska sitta med på heltid snart. Då blir det lindrigare att jobba, kanske jag då lyckas hitta all energi som jag förlorat längs vägen? Som det är nu är lördag och söndag alldeles för kort för att hinna vila upp mig på. Finns inte en chans.
Igår lekte barnen med en tjej som nyligen haft vattkoppor. Jag tänkte att det vore bra om barnen fick vattkoppor nu och inte i Januari när lillebror kommer. Men idag läste jag att lillebror visst är immun mot vattkoppor upp till 6 månader eftersom jag haft vattkoppor som liten. Attans!
Hur som, det är bättre att de har de nu. Gärna alla tre samtidigt så vi slipper vara isolerade i 6 veckor eller dylikt.
I morgon kommer jag att få lära mig nya arbetsuppgifter som det är tänkt att jag ska sitta med på heltid snart. Då blir det lindrigare att jobba, kanske jag då lyckas hitta all energi som jag förlorat längs vägen? Som det är nu är lördag och söndag alldeles för kort för att hinna vila upp mig på. Finns inte en chans.
Igår lekte barnen med en tjej som nyligen haft vattkoppor. Jag tänkte att det vore bra om barnen fick vattkoppor nu och inte i Januari när lillebror kommer. Men idag läste jag att lillebror visst är immun mot vattkoppor upp till 6 månader eftersom jag haft vattkoppor som liten. Attans!
Hur som, det är bättre att de har de nu. Gärna alla tre samtidigt så vi slipper vara isolerade i 6 veckor eller dylikt.
Hur gick det här till?
Våra barn är allihopa som små virvelvindar med öronen fulla av bomull. De vill inte gärna lyssna och frågar oftast inte om lov innan de gör något tok... =)
Men, något som de ofta frågar är: Får jag gå och leka? eller Får jag gå och kissa?
?! Behöver man be om lov för dessa saker ? Jag skulle mycket hellre se att de frågade om lov innan de ritar på väggen, tar sönder något eller gör något andra dumheter..
Här hemma har vi en grinig morgon. Neo är på sitt finaste humör och gråter över allt. Han hittar inte filten, han kan inte plocka upp filten, Jamie rörde hans tallrik, han vill ha nässpray, bananen smakar äckligt, han vill ha mer mjölk, Ida-Marie är dum, han vill läsa en annan bok. Och han gråter och mjäkar sig tills jag blir vansinning! Och vi har bara varit vaken i drygt en timme. Tur att de andra två inte håller på likadant, då hade jag nog varit redo för psyket.
Men, något som de ofta frågar är: Får jag gå och leka? eller Får jag gå och kissa?
?! Behöver man be om lov för dessa saker ? Jag skulle mycket hellre se att de frågade om lov innan de ritar på väggen, tar sönder något eller gör något andra dumheter..
Här hemma har vi en grinig morgon. Neo är på sitt finaste humör och gråter över allt. Han hittar inte filten, han kan inte plocka upp filten, Jamie rörde hans tallrik, han vill ha nässpray, bananen smakar äckligt, han vill ha mer mjölk, Ida-Marie är dum, han vill läsa en annan bok. Och han gråter och mjäkar sig tills jag blir vansinning! Och vi har bara varit vaken i drygt en timme. Tur att de andra två inte håller på likadant, då hade jag nog varit redo för psyket.
Liten till stor
Det är svårt det här med att Ida-Marie har börjat förskoleklass. Från att ha gått på dagis till skola. Hon förväntas vara så stor nu känns det som. Jag är van som förälder att lämna henne på ett välbekant ställe där hon känner alla. Nu håller hon på att lära känna ny personal och nya kamrater och de får klara sig lite mer själva barnen.
Jag frågade henne igår om någon från fritids hade följt henne ner till lekis klockan åtta. Nej svarade hon då, det gjorde Jonna för vi var ute och lekte innan.
Vad skönt det kändes i mammahjärtat att veta att hennes 1 år äldre kusin tog hand om henne! Jag vill ju gärna hjälpa henne med allt...fast egentligen så klarar hon mer än jag tror.
Det är svårt att förklara hur det känns! Jag vet att hon blir omhändertagen, men det är ändå stor skillnad mot dagis..
Jag tror att det snarare är jag än Ida-Marie som behöver inskolningstid!!
Pojkarna går iaf kvar på Kanaljen ett tag till. Neo på 5-års avdelningen nu och Jamie på 3-års. Fastän han bara är 2 år, vår duktiga lilla kille. <3
Här hemma råder just nu ett visst lugn. Vi har ätit kvällsmat och barnen har valt en film för att kolla på. Jag ska samla lite nya krafter innan jag hjälper alla barnen med tandborstningen, sedan somnar vi nog allihopa tidigt i kväll känns det som.
Jag frågade henne igår om någon från fritids hade följt henne ner till lekis klockan åtta. Nej svarade hon då, det gjorde Jonna för vi var ute och lekte innan.
Vad skönt det kändes i mammahjärtat att veta att hennes 1 år äldre kusin tog hand om henne! Jag vill ju gärna hjälpa henne med allt...fast egentligen så klarar hon mer än jag tror.
Det är svårt att förklara hur det känns! Jag vet att hon blir omhändertagen, men det är ändå stor skillnad mot dagis..
Jag tror att det snarare är jag än Ida-Marie som behöver inskolningstid!!
Pojkarna går iaf kvar på Kanaljen ett tag till. Neo på 5-års avdelningen nu och Jamie på 3-års. Fastän han bara är 2 år, vår duktiga lilla kille. <3
Här hemma råder just nu ett visst lugn. Vi har ätit kvällsmat och barnen har valt en film för att kolla på. Jag ska samla lite nya krafter innan jag hjälper alla barnen med tandborstningen, sedan somnar vi nog allihopa tidigt i kväll känns det som.
Den där ansiktsboken
Jag har nyligen insett varför min blogg är i ett sådant döläge.
Allt är facebooks fel.
Uppdaterar statsuen där x ggr per dag med alla meningslösa och alla roliga händelser. Att skriva om dem i bloggen känns som en upprepning, eftersom jag misstänker att de som läser min blogg finns med på min vänlista på facebook.
Sedan har jag ju lite mindre tid och ork numera också. Med jobb, hem och tre små underbara men krävande barn.
För en tid sedan kände jag mer för att dela med mig också, nu tänker jag mer på vem som kan tänkas läsa det jag skriver och blir på så vis lite censurerad. På facebook kan jag åtminstone kontrollera vem som ska ha tillgång till mina uppdateringar, inlägg och fotografier, bloggen är lite mer oskyddad på det sättet.
Men jag ska försöka rycka upp mig. Dela med mig lite mer om mitt galna liv, även om det är svårt när huvudet känns mest som bomull och varje gång jag sätter mig framför datorn så ropar någon "MAMMA jag går och bajsar!!"
Allt är facebooks fel.
Uppdaterar statsuen där x ggr per dag med alla meningslösa och alla roliga händelser. Att skriva om dem i bloggen känns som en upprepning, eftersom jag misstänker att de som läser min blogg finns med på min vänlista på facebook.
Sedan har jag ju lite mindre tid och ork numera också. Med jobb, hem och tre små underbara men krävande barn.
För en tid sedan kände jag mer för att dela med mig också, nu tänker jag mer på vem som kan tänkas läsa det jag skriver och blir på så vis lite censurerad. På facebook kan jag åtminstone kontrollera vem som ska ha tillgång till mina uppdateringar, inlägg och fotografier, bloggen är lite mer oskyddad på det sättet.
Men jag ska försöka rycka upp mig. Dela med mig lite mer om mitt galna liv, även om det är svårt när huvudet känns mest som bomull och varje gång jag sätter mig framför datorn så ropar någon "MAMMA jag går och bajsar!!"
