En liten stund till

Vecka 12: 24 jun - 30 jun 2011

Vecka 12

Kroppen: Risken för missfall minskar nu. Av de missfall som inträffar så sker drygt 90 procent före utgången av vecka 12. Om du skulle få en mindre blödning betyder det inte att ett missfall är på väg. Om det inte är blodfärgat eller rinner så kan det bero på andra orsaker som till exempel lågt liggande moderkaka. Om moderkakan är placerad långt ned mot livmoderhalsen kan det uppstå en liten blödning från kanten av moderkakan.
Placeringen av moderkakan kan ses med hjälp av ultraljud, på de flesta brukar den dras uppåt i takt med att livmodern växer och då slutar dessa mindre blödningar. Under de tre till fyra sista månaderna ska du däremot söka läkare även vid smärre blödningar.
Moderkakan har tagit över tillförseln av näring och syre till barnet. Moderkakan och fosterhinnorna skyddar även barnet mot infektioner. Som skydd för bakterier bildas det också slem i körtlarna i livmodertappen. Du bör ändå avstå från att äta sådant som kan innehålla bakterier och parasiter som är skadliga för barnet under graviditeten. Vanligtvis har illamåendet och tröttheten börjat avta efter de första tolv veckorna. Vissa har gått upp några kilo i vikt, andra kan i stället ha gått ner något.
Nu har du säkert haft ditt inskrivningssamtal med din barnmorska. Om inte så är det hög tid nu.

Fostret: Fostret är cirka sex centimeter stort och väger cirka 15 gram. Fostret börjar röra sig spontant, vrider på huvudet, hickar och rör på fingrarna som dessutom har fått fingeravtryck. Nu börjar fostret också reagera på mammans lägesändringar.


Från familjeliv.se

Jamie vaknade 7.45, Ida-Marie ett tag efter det och Neo klockan 9! Det var nog första söndagen någonsin som det hände!? Plus att Jamie sov hela natten i sin säng. Neo låg visserligen och trynade i min säng men han märks inte på samma sätt. Jamie trängs, sparkas och slåss, Neo ligger tätt intill alldeles stilla.

Frukostdags här hemma. Bara jag och Ida-Marie som har tid att äta. Neo har inte rört sin frukost, Jamie har slaktat en macka med skeden. Nu blir det nog lite mer slöande i soffan innan vi sätter fart här hemma. Varför förstöra en sovmorgonsdag med att börja stressa? =)

Idag ska vi först ner till svärföräldrarna. Svärfar fyllde 60 år igår och vi ska fira honom idag. Sedan ska vi till mina föräldrar för att äta och barnen ska leka. Barnen sover över där i natt.

Eftersom vädret är så himla trist så behöver vi inte ha dåligt samvete över att vi inte uppsöker någon midsommarstång. Tack och lov för det för jag vet inte hur vi skulle ha hunnit med! Det är inte lätt att hinna med alla förberedelser när man har tre barn som springer runt och roar sig med att skrika, slåss och bara göra en massa dumheter. Midsommarfirande med barnen, inte min favortisyssla för tillfället. Det roliga försvinner liksom när man hela tiden måste sära på barn som slåss och när det känns som att trumhinnorna ska spricka. Får man en liiiiten liten knuff här hemma så måste man vråla så högt att hela kvarteret hör. Underbart.

Militärskola, finns det i Sverige? ;)

Marsvinen är lite rädda ännu, hoppas att det är övergående! Känner mig lite elak när jag plockar upp dem, men var tvungen att ge dem C-vitaminer ju. De är alldeles stela i buren när man ska ta upp dem, väl uppe i famnen så tycks de slappna av och ser sig omkring. Vet inte vad jag ska tro, är de livrädda i famnen eller inte? =)

Neo har döpt om sitt marsvin (precis som jag misstänkte att han skulle göra). Eftersom han är så himla snabb så heter han nu Blixten McQueen. Det kommer lite besökare idag för att kolla på marsvinen, nästan alla barnens kusiner kommer hit. Förrutom det så har vi inga planer för dagen. Jag och barnen var tidigare ner på affärerna här i Hofors för att kolla utbudet för smådjur. Det fanns inget. Hittade lite godis till marsvinen men det var allt.

Neo har förresten lärt sig att vissla. Gissa om vi får höra samma ton hela tiden. Han är mallig som tusan och mina öron blöder snart ;)

Vi har två nya familjemedlemmar här hemma nu. Dino och Loppan, två 9 veckors marsvin.
De ser exakt likadana ut och är bröder, enda skillnaden är att Loppan har svarta ögon och Dino röda. Tur det, så att barnen kan skilja dem åt.

Enlig vad jag läst om marsvin så kan de bli riktigt mysiga husdjur! Tjuta och hoppa till exempel när man går förbi buren i hopp om att man ska ge dem något gott att äta, hoppa och skutta av glädje när de får springa fritt utanför buren. Idag blir det inte så mycket aktiviteter för dem, de får stå ifred i några timmar och vänja sig vid sitt nya hem. Jag tror att de är lite rädda efter att ha åkt bil i en kartong. Stackars små.

Ida-Marie och Neo är de stolta ägarna. Gissa om de är glada!

Här har vi haft full fart sedan jag kom hem från jobbet. Först kom Anna och Selina för att leka. Jamie var tyvärr inte på världens gladaste och snällaste humör...han är så snabb på att nypas och slåss (fast tydligen bara hemma, inte på förskolan?). Men Selina verkade rätt nöjd med Neo. Misstänker att Neo är hennes favorit? ;)

Sedan kom Lollo, Jonathan och Izabella hit. Jag skrev ut en förfrågan om att få låna en barnfilm på facebook, och hade sådan tur att snälla Lollo kom hit med filmer. Och så fick Neo och Jonathan leka lite, grabbarna bus. Och jag fick mysa med lilla Izabella.

Sedan körde jag och barnen filmkväll med popcorn och chips. När Neos började blinka väldigt mycket så gick vi och borstade tänderna och sedan slocknade Neo på soffan. När filmen var slut gick jag upp med Jamie och han sov så fort hans huvud landade på kudden. Kanske jag kan hoppas på en liten sovmorgon i morgon? Kanske.

Ida-Marie är fortfarande vaken. Hon brukar alltid säga till själv när hon blir för trött och eftersom det är Fredag så tänker jag inte tvinga henne i säng. Vad gör det om hon sover länge i morgon? Ingenting! ;)

Jag har tagit ut komp hela dagen idag. Och jag trodde faktiskt att jag skulle få en liten sovmorgon. Visst, en megaliten fick jag. Jamie väckte mig en halvtimme efter att klockan egentligen skulle ha ringt. Då tyckte Neo också att det var en bra idé att kliva upp. Så nu väntar lite soffmys och lite kaffe för min del. Hoppas på att vakna till inom kort.

Koka potatis som sedan får svalna. Skär i små bitar och stek, lägg sedan åt sidan.
Hacka purjolök och gullök smått och fräs.
Stek sedan köttfärs, salta och peppra.
Pudra över lite mjöl, häll sedan på vatten, en skvätt vispgrädde och tomatpure.
Släng i en buljongtärning och den stekta potatisen, låt allt koka upp och smaka av med lite kryddor.

Jag älskar olika soppor. Den här stod jag och funderade ut på jobbet, tror jag varit hungrig hela dagen.
Gott blev det iaf.

Ida-Marie och Neo har egna rum nu, som ska rustas.
Neo har hela tiden envisats med att han ska ha kolsvarta väggar. Känns ju lite deprimerande i en snart 5-årig pojkes rum? Men hur som helst, vi skulle köpa tapeter idag och han ratade ALLT. Förrutom ett par svarta... Så nu blir det en svart fondvägg. Sedan lyckades jag övertala honom att vi målar resten av väggarna i en jättefin blå färg. Får väl se hur det hela kommer att se ut när det är klart.

Ida-Marie fick rosa tapeter med fjärilar på. Men tapeter var inte så viktigt för henne idag, för hon köpte örhängen och har nu bytt örhängen för första gången. Gissa om hon är mallig.

Snart kommer älskling och stora barnen hem med lite mat. Pizza till kidsen och kina till oss vuxna. Sedan blir det duschning av alla som badat i pool och sedan avslutar vi kvällen med godis och mys i soffan.

4 arbetsveckor kvar, sedan semester!

Igår kväll kräktes jag. Jag har aldrig kräkts under någon graviditet tidigare. Var lite rädd för att det skulle fortsätta så här, men idag kom jag på att det tydligen är morötter som jag inte kan äta. Jag skalade morötter som jag rev och skulle servera till maten. Mådde hur bra som helst. Hungrig som jag var så åt jag en bit morot medan jag höll på. Sedan hann jag knappt sätta mig och börja äta innan jag kände mig konstig i hela kroppen. Försökte äta lite ändå, men det blev värre och värre. Och sedan var det kört.

Så nu blir det inga fler morötter för mig förrän i slutet av Januari. Hoppas att jag inte hittar något mer som jag inte "tål"....

Vecka 10

Kroppen: Nu är det många som är känsligare än vanligt. Det beror på att man påverkas av en mängd hormoner. Trötthet, irritation och många funderingar kring framtiden är vanligt. Som partner kan det vara svårt att förstå vad som händer då det ofta går mycket fort från det att den blivande mamman mår bra till att hon känner sig gråtfärdig.

I de flesta landsting erbjuds kvinnor som fyller 35 år innan barnet föds ett så kallat KUB-test, men även yngre kvinnor kan göra det vid särskilda omständigheter. KUB-testet används för att beräkna sannolikheten för att du väntar ett barn med Downs syndrom. KUB-testet består av en ultraljudsundersökning där man mäter nackuppklarningen (NUPP) hos fostret, samt ett blodprov som tas minst fyra dagar före ultraljudet.
Om testet visar på riskfaktorer kan man gå vidare med ett fostervattensprov eller moderkaksprov. Dessa provtagningar är dock inte riskfria, utan kan innebära en ökad risk för missfall.

Fostret: Nu är embryoperioden över. Moderkakan gör sig redo att ta över näringstillförseln. Det tar dock ett par veckor för moderkakan att mogna innan den kan överta gulkroppens funktion. Fingrar och tår är helt åtskilda och smaklökarna börjar bildas. Nu kan man skymta början till alla 20 mjölktänderna. Äggstockarna eller testiklarna är utvecklade. Rörelserna är kraftigare och fostret börjar kunna ändra läge i livmodern. Den lilla svansen har försvunnit och huvudet får alltmer mänskliga drag. Fostret har ett ansikte med spädbarns-profil. Hög rundad panna, liten uppnäsa och en mer markerad haka.

Jamies stämma hördes tidigare idag...; "Maaammma. Ja uppe! Mammaaa! Ja uppe!"
Och minsann, satt han inte halvvägs upp för vindstrappen. Han är alltså fullt medveten om att han inte får gå i trappen själv, eftersom han fick behovet av att skvallra på sig själv halvvägs upp.

Verkar som att vi fått tag på en grind nu, bara så där. Himla bra att beklaga sig på facebook ibland, då poppar det upp lite erbjudanden. =)
Snart ska jag släppa in barnen i sovrummet. (Pappan sover ännu då han ska ut och jobba natt). Sedan ska vi sätta fart här hemma med lite av varje.

En stor del utav Hofors ligger förmodligen och är lite slitna efter gårdagen? =) Här har vi inte tid med något sådant, vi ska röja uppe på vinden och sedan ska Ida-Marie iväg på kalas.

Planen är att vinden ska bli tömd på alla saker som är där just nu (jag använder det som förvaring för vinterkläder och så var det mitt studierum under den tiden jag pluggade), kallvinden är förvaring för allt möjligt. Det kommer att bli en rolig dag... Frågan är vart jag ska göra av alla saker??? Det som inte behövs skickas vidare/slängs, men ni kan ju gissa hur mycket vinteroveraller som vi har. Ungarna har ju typ 2 var så att de ska ha reserv och jag har ett visst antal jackor...och skor! Var kommer alla dessa skor ifrån!? Shit, det märks att vi är många i denna familj. Och fler blir vi.
Så snart det är tömt där uppe så kan vi börja flytta upp lite småsaker från vårat rum, så att vi på onsdag kan ställa upp nya sängen och ställa undan den gamla. Då kan Ida-Marie börja flytta in i vårat gamla rum. Sedan får vi ta tag i tapetsering av rummen. Ida-Marie vill ha en rosa tapet med fjärilar som vi sett. Neo vill ha kolsvarta tapeter. (Det kommer han inte att få, jag ska övertala honom att välja en annan färg. Deprimerande med svart i ett barnrum).

Jag skulel behöva vara ledig i minst en vecka till. Löjligt lite med 5 dagar ;) Nedräkningen till semestern fortsätter, vi är snart inne i vecka 23 vilket innebär att jag har 5 veckor kvar att jobba! Det var ju nästan ingenting! Synd att jag bara har tre veckors semester...hoppas att vi får toppen väder under de veckorna.

Igår var vi på fest hemma hos svägerskan och sedan upp till öltält. Jag är nog lite för aggresiv just nu för att trängas i öltält. Kokade inombords när någon råkade stöta till mig i trängseln. Gravidhormoner och öltält, tydligen ingen bra kombo. Käkade en Langos och stack hem. För mycket alkoholfriöl och ätbart fick mig att se ut att vara i 7:e månaden.

Jag fick göra en liten avstickare från festen igår. Barnens farmor ringde och hade lite problem, Neo hade stoppat in ett vinbär i näsan (!!) som inte ville komma ut. Jag förstod direkt hur Neo kände sig så det var bäst att åka ner till honom och hjälpa till och mycket riktigt så möttes jag av två ledsna ögon och en darrande underläpp som tyckte att det var skönt när mamma kom till honom. <3 Nu har två av barnen lyckats få något att fastna i näsan. Skitungar.

På onsdag ska vi köpa en ny säng, vilket innebär att vi kan flytta upp till rummet på vinden då. (Madrassen vi har idag går inte att få upp för vindstrappen). Och då får Ida-Marie och Neo egna rum på Onsdag! Gissa om de är nöjda?

Igår var jag till optikern och skaffade mig linser. Det var lite trixigt att lära sig sätta i linserna och att ta ut dem... Men idag fick jag i dem på första försöket! Känns som ett litet mirakel att jag kan se utan glasögon på mig! (Fast jag blir lite rädd när jag ser mig själv i spegeln, vi har inte setts så tydligt på flera år min spegelbild och jag).

Idag är jag utvilad iaf. Sovmorgon till 11! SKyndade mig i bikini eftersom solen var framme, men solen försvann ju  såklart direkt när den fick syn på mig. Den blev väl bländad av min blekhet. Typiskt. Man kan ju tro att jag borde ha gett upp efter 27 år och vant mig vid att vara blek, men icke. Än finns hoppet kvar!