Full fart
I morgon bitti ringer klockan redan 06.00. Med lite tur har jag fått upp ögonen på mig själv och tre barn lagom till 06.30. (det slår aldrig fel, när vi ska upp tidigt vägrar barnen att vakna, de bara myser ner sig i kudden och drar täcket över huvudet, alla tre. Men när vi får sova, då studsar de upp alldeles för tidigt). Sedan, med lite tur, så kan jag övertala de "stora barnen" att lämna soffan och alla täcken och kuddar som de släpar in dit på morgonen, tillräckligt länge för att klä sig m.m. Ibland får jag hota med att de andra barnen på dagis äter upp all frukost om vi inte sätter fart!
Och om jag sedan har lite mer tur så slipper jag jaga tre nakna barn genom hela huset samtidigt som jag försöker klä mig själv. Med lite mer tur så är vi faktiskt klara när det är dags att åka, utan att jag har hunnit drabbas av stress tics i mitt vänsta öga.
Och med lite mer tur ändå, så kommer bilen att starta i kylan. Jag brukar inte ha tur.
Sedan efter att jag har spenderat en hel dag med att försöka slå in affärsredovisning i min pantade hjärna och skriva reflektionen med tics i ögat (inte så jädra lätt när ögat blinkar hela tiden, skriver fel, får göra om, skriver fel, får göra om osv) så är det dags att hämta alla trollhjärtan och åka ner till mina föräldrar där vi blir bjudna på mat (mycket uppskattat).
Sedan bär det av hemåt för att sova typ. Och om jag har tur så somnar alla barnen i tid och orkar upp nästa morgon...
(Nu vet jag ju inte direkt om det är tics jag får i ögat, det var något som började när jag var stressad på jobbet förrut och idag kände jag hur det kom tillbaka när jag stressade över skolan. Avslappningsövningar vore något för mig. Inte för att jag vet när jag skulle få tid för dem...)
Och om jag sedan har lite mer tur så slipper jag jaga tre nakna barn genom hela huset samtidigt som jag försöker klä mig själv. Med lite mer tur så är vi faktiskt klara när det är dags att åka, utan att jag har hunnit drabbas av stress tics i mitt vänsta öga.
Och med lite mer tur ändå, så kommer bilen att starta i kylan. Jag brukar inte ha tur.
Sedan efter att jag har spenderat en hel dag med att försöka slå in affärsredovisning i min pantade hjärna och skriva reflektionen med tics i ögat (inte så jädra lätt när ögat blinkar hela tiden, skriver fel, får göra om, skriver fel, får göra om osv) så är det dags att hämta alla trollhjärtan och åka ner till mina föräldrar där vi blir bjudna på mat (mycket uppskattat).
Sedan bär det av hemåt för att sova typ. Och om jag har tur så somnar alla barnen i tid och orkar upp nästa morgon...
(Nu vet jag ju inte direkt om det är tics jag får i ögat, det var något som började när jag var stressad på jobbet förrut och idag kände jag hur det kom tillbaka när jag stressade över skolan. Avslappningsövningar vore något för mig. Inte för att jag vet när jag skulle få tid för dem...)
Kommentarer
Trackback
