En liten stund till

I natt vaknade jag och upptäckte att Jamie var försvunnen! Fick genast panik och for upp och började att leta efter honom. I vår säng under alla täcken, i hans säng, under vår säng, inne i barnens rum och i Neos säng, hallen, badrummet, vardagsrummet, köket sedan tillbaka från början och tända lampor och letade. Började att ropa efter honom och hoppades att han skulle svara samtidigt som jag kände paniken stiga, vart sjutton kunde han vara?!

Då stelnar jag liksom till och upptäcker att jag har honom i famnen. Jag har burit honom med mig medan jag letade efter honom. Jag måste ha hamnat i något tillstånd mellan att vara vaken och fortfarande sovit. Så jäkla läskigt för jag kände mig klarvaken. Skräckslagen. Jag brukar inte springa omkring i sömnen precis.

Innan jag somnade så läste jag en super spännande bok, där ett pars son blev bortrövad. Jag måste ha drömt något liknande? Ida-Marie vaknade till när jag var uppe och sprang, hon har skrattat åt mig idag för att jag letade efter Jamie. Kul att man kan roa någon. Själv blev jag livrädd för mig själv samtidigt som jag blev så otroligt lättad över att jag "hittade" Jamie. Suck. Tur att Janne är ledig i natt. Psyket nästa för mig kanske?

I dag har vi firat älskade lillasyster som tog studenten!!!! Stort grattis till dig gumman! Hoppas att du får en toppen kväll, det är du verkligen värd nu efter allt slit i skolbänken i alla dessa år! Hur härligt var det inte att ta studenten liksom?