Den där ansiktsboken
Jag har nyligen insett varför min blogg är i ett sådant döläge.
Allt är facebooks fel.
Uppdaterar statsuen där x ggr per dag med alla meningslösa och alla roliga händelser. Att skriva om dem i bloggen känns som en upprepning, eftersom jag misstänker att de som läser min blogg finns med på min vänlista på facebook.
Sedan har jag ju lite mindre tid och ork numera också. Med jobb, hem och tre små underbara men krävande barn.
För en tid sedan kände jag mer för att dela med mig också, nu tänker jag mer på vem som kan tänkas läsa det jag skriver och blir på så vis lite censurerad. På facebook kan jag åtminstone kontrollera vem som ska ha tillgång till mina uppdateringar, inlägg och fotografier, bloggen är lite mer oskyddad på det sättet.
Men jag ska försöka rycka upp mig. Dela med mig lite mer om mitt galna liv, även om det är svårt när huvudet känns mest som bomull och varje gång jag sätter mig framför datorn så ropar någon "MAMMA jag går och bajsar!!"
Allt är facebooks fel.
Uppdaterar statsuen där x ggr per dag med alla meningslösa och alla roliga händelser. Att skriva om dem i bloggen känns som en upprepning, eftersom jag misstänker att de som läser min blogg finns med på min vänlista på facebook.
Sedan har jag ju lite mindre tid och ork numera också. Med jobb, hem och tre små underbara men krävande barn.
För en tid sedan kände jag mer för att dela med mig också, nu tänker jag mer på vem som kan tänkas läsa det jag skriver och blir på så vis lite censurerad. På facebook kan jag åtminstone kontrollera vem som ska ha tillgång till mina uppdateringar, inlägg och fotografier, bloggen är lite mer oskyddad på det sättet.
Men jag ska försöka rycka upp mig. Dela med mig lite mer om mitt galna liv, även om det är svårt när huvudet känns mest som bomull och varje gång jag sätter mig framför datorn så ropar någon "MAMMA jag går och bajsar!!"
Kommentarer
Trackback
