En liten stund till

Som vanligt när Janne jobbar helg sitter jag här och funderar ut anledningar till att vara vaken en liten stund till. Det känns så trist att gå och lägga sig klockan åtta, fast egentligen vore det väl skitsmart att ta den chansen till att få sova ut någon gång. De gånger jag faktiskt gått och lagt mig rysligt tidigt så har Jamie alltid vaknat till och varit hysterisk och tvingat mig att vara vaken ett bra tag till. Nu var det längesedan han vaknade hysterisk, så jag kanske ska krypa ner med en bok? Att läsa är numera rena sömnmedlet tydligen, somnar med boken i famnen...

Idag plockade jag ihop alla pappersförpackningar, tidningar och batterier, tog med mig barnen och gled ner till återvinningscentralen. (Helt sjukt hur mycket som får plats i skåpet där vi förvarar allt detta, bara man pressar in och stänger skåpluckan rätt fort, så behöver man inte åka iväg och slänga så ofta. Ett exempel på detta är att jag hittade en vällingkartong där inne och barnen har inte druckit välling sedan i...april? Den tiden i våras när barnen drog hem magsjuka efter magsjuka.)

Hur som, i bilen ska barnen alltid lyssna på Sean Banan - Händerna i luft. Så den poppas för fullt. Jag hoppas att ingen hör vad jag spelar, då barnen inte syns i bilen bakom de tonade rutorna... Störtskön är de ungarna iaf, till och med Jamie ropar : MAMMA, händerna i luuuuft!

Här hemma är det meningen att Neo ska lära sig att somna själv i sin säng. Det är sannerligen på tiden! Men jag tycker mig höra att någon är uppe och tassar. Det blir problem när Ida och Neo ska sova samtidigt, då smiter de upp och hittar på en massa tok. Spelar ingen roll vad man gör eller säger, det funkar inte. Det enda som funkar är att lägga sig bredvid Neo och ja, då lär han sig ju aldrig. Men vad gör man? Barnen skulle gärna få vara vakna senare på helgen om de inte enbart ägnade sig åt tjuvnyp, slag och skrik. Speciellt detta skrikande, som det skär i öronen. Jaja, de blir äldre. Förhoppningsvis skriker de mindre då..