En liten stund till

Jag är stel i rygg och nacke. Känns dock bättre i näsa och hals. Det är vidrigt när sjukdomen kommer så där fort och drar förbi på så kort tid, jag blir alldeles färdig i hela kroppen!!

Behöver en extra het dusch nu så kanske min stackars kropp känns ok igen. Sedan ska vi dra in till Valbo för presenthandling och lunch på McDonalds. McDonalds är nog den enda "restaurang" där vi törs äta med barnen. Enligt reklamen på TV så är det ju OK om barnen klättrar in i soptunnan på McDonalds, så det passar ju vår familj perfekt.

Alla barnen här hemma är glada, Ida-Marie och Neo för att de ska sova över hos moster Alex och Erik (deras idoler), Jamie för att han ska sova hos farmor och farfar, och bebis i magen verkar mycket nöjd med att jag är sjuk. Han passar på att slappa han också. Det kommer att bli en nattvaken grabb det här, jag rör mig hela dagarna så han vaggas till sömns och så vaknar han när jag lägger mig ner på kvällen och blir stilla. Great!! Jag som verkligen verkligen bävar för dessa vaknätter...det går inte att beskriva tröttheten som man upplever när man får amma hela nätterna. Speciellt när de små liven somnar om direkt man börjar amma (och då alltså inte blir mätt, bara sover 5 minuter innan de vaknar och vill äta mer) eller när de äter för länge och man tror att man ska få somna om, men så kräks de upp allt och så är det bara att börja om från början!

Nåja, man överlever utan sömn också. Det lär jag ju vara ett levande bevis på.