En liten stund till

Strax innan vi skulle åka till dagis i morse så klagade Neo på ont i magen. Jag sa lite glatt att du är nog bara hungrig, det går över snart ska du se!
Lilla älsklingen såg så ledsen ut när jag lämnade honom, åh vad det gör ont i hjärtat då.
Men vad gör man? Känns ju inte som att man kan stanna hemma och vabba utifall att, när det kanske bara berodde på att han var hungrig.
Ringde till dagis för en stund sedan och de personalen tyckte att han verkade bra. Men det dåliga samvetet vill inte försvinna ändå. Just nu vill jag bara sticka och hämta honom, direkt...

Fast jag har ringt och kollat läget. Och fastän jag har beställt en pepparkaksgubbe kostym med hatt till honom som han så gärna ville ha till Lucia. Ser bara hans ledsna ögon framför mig hela tiden och känner mest för att gråta lite grann. Inte ett dugg extra känslig nu jag, nej då. Inga extra hormoner nej då.

Det är faktiskt så illa så att jag önskar att de skulle ringa från dagis och säga att jag måste komma och hämta honom. Nästan. Jag vill ju inte att han ska ha ont i magen såklart, men ni kanske fattar..