En liten stund till

Eftersom internet inte fungerar hemma för tillfället och jag inte kan blogga via mobilen så blir det lite kasst med uppdateringar för tillfället.

Ida-Marie tappade tand nr 3 igår. Livrädd för blod som hon är tjöt hon så att tårarna sprutade, tills att tanden ramlade ut, då övergick hon till att asgarva och bli lyckligast i världen. Neo som stod och kollade på såg orolig ut och vill aldrig tappa en tand själv.
Lyckan var total i morse när hon upptäckte att Tandfén varit förbi under natten.

Jamie är inne i en period där han tycks vara mörkrädd. Vaknar på natten och ska absolut inte stanna i sovrummet utan försöker med allt. "Byta blöja", "dricka vatten". Sedan när vi gjort allt det så kommer det, "kolla på tv".
så i natt sov vi på soffan från halv två. Den lösningen (den sämsta lösningen) ledde till att vi somnade om på soffan efter en halvtimme, hade vi stannat i sovrummet hade vi väckt de andra barnen och förmodligen inte somnat om förrän om två timmar.

I morse satt vi och myste i soffan när Jamie plötsligt hoppade upp. "Jag ska gå och kissa. Kom och hjälp mig".

Jag tappade hakan men följde snabbt med honom till badrummet och plockade fram pottan. Han satt där en stund, men eftersom han inte lyckades kissa direkt så gav han upp för denna gång. Vill verkligen att han ska bli av med blöjan nu. Men det verkar inte han hålla med om riktigt än.

98 dagar kvar till bebis, 10 veckor kvar att jobba. Jag räknar inte alls ner, nej då inte ett dugg... Känner varje dag att "kanske jag ska börja ta ut f-penning 60 dagar innan beräknad födsel ändå?". Väldigt, väldigt väldigt lockande tanke. Väldigt.
Jag behöver få mer tid med mina troll. Jag behöver längre tid att ladda batterierna, lördag och söndag räcker inte.

Men men, jag får nog allt stå ut de sista tio veckorna. Vill inte börja nalla av f-dagarna för tidigt, de tar slut fort nod ändå.