En liten stund till

Jäklar vad jag är öm i fötterna! Nya arbetsskor + att man står upp typ hela tiden på jobbet. Känns bra att helgen närmar sig så att jag får en chans att återhämta mig lite.

Ikväll är jag helt solo. Barnen sover hos sin mormor och morfar och Janne jobbar. Som vanligt så blir jag helt nollställd och sitter och gör ingenting förrutom att känna mig lite ensam. =) En dusch nu och sedan blir det nog soffan resten utav kvällen. Livet på BB visas i kväll och det var för roligt sist. En blivande pappa där som jag skulle ha kastat ut omdelbart om det var min karl. Janne såg visserligen lite trött ut under våra förlossningar (det måste ha varit så jobbigt för honom att kolla på när jag hade värkar och ville dö, eller hur?) och så hade han mage att skratta åt mig en gång när jag lutade pannan mot gåstolen och fick märken utav den. Jag var nog inte så social under tiden precis, när vi skulle få Jamie så körde jag med att blunda och hoppas på att de (barnmorskorna) skulle låta mig vara ifred så att jag skulle slipa undan alltihopa. Man är ju väldigt logisk och rationell i sådana situationer.
Roligt att minnas tillbaka på förlossningarna, nu när det ligger långt tillbaka och smärtan inte längre känns lika skrämmande. Kommer inte ihåg hur en värk känns, men eftervärkarna minns jag däremot, kanske för att jag plågades något enormt utav dem 3-4 dagar efteråt. Skönt att ha den delen klar! ;D