En liten stund till

Idag kom nya vagnen ! Jag kliade mig lite i huvudet innan jag lyckades lista ut hur den fungerar. Janne fick sätta i hop allt, men sedan skulle man ju komma på alla finesser också! :) Men nu så! Sam ligger för tillfället och sover i vagnen, han verkar sova väldigt skönt.
I morgon har jag lovat pojkarna att gå ner till dagis med vagnen och hämta dem när de slutar, de vill väl visa upp lillebror för kompisar och fröknar förstår jag.

Idag börjar Ida-Marie på simskola. Så jag och Sam kommer att tillbringa en liten stund nere på Hoforshallen, lektionen håller bara på 30 minuter. Hoppas bara att föräldrar får lov att stanna där under lektionen. Annars får vi väl smita ut till kafeterian och sitta där istället. Känns lite drygt att behöva åka hem för en halvtimmes lektion.
Och nästa vecka (tror jag?) börjar både Ida-Marie och Neo på showkidz. Tveksam till om Neo kommer att gå på mer än en lektion, men han får prova på iaf. Förmodligen så är det lite ont om killar där och där få föräldrar åka hem under träningspasset, Neo gillar inte riktigt att bli lämnad "ensam". Men vi får väl se hur det går!

Jamie var till frissan i torsdags och blev snygg i håret, i morgon är det Ida-Maries tur att klippa sig! Jag har bett henne att fundera hur hon vill klippa, förmodligen blir det lite uppklippt och lugg. Det långa håret hänger mest bara i vägen, jag får ju aldrig sätta upp det på henne!

Nä, dags att sätta lite fart här hemma kanske!

Tiden går sjukt fort, Sam är redan 1 vecka gammal!

Första veckan har flytit på, vi har sovit rätt OK alla nätter utom senaste natten. Sam har knorrat och inte varit nöjd alls, så jag känner mig som ett vrak idag. Skulle gärna sova en stund till men Neo och Jamie är lediga idag och det finns massor utav måsten som behöver klaras av...
Jag känner mig rätt pigg efter förlossningen, känner mig lite snurrig ibland bara. Ont i huvudet nästan hela tiden men det kommer nog från nacken/ryggen, Sam äter rätt ofta och jag har nog suttit lite knasigt när jag ammat.

Beställde en vagn till Sam i söndags, så jag går nu och väntar på att få den levererad. Förmodligen kommer den först i början av nästa vecka, men jag går och hoppas på att den ska komma idag.

Jamie var till frissan igår, så nu är hans hår kort igen. Det han gillade mest med frissan var att man fick välja färg efteråt. Han valde en blå blixt, en röd stjärna OCH en rosa bil. Idag är det bara en blå, rosa och röda fläckar han har i håret.

Nej, om man kanske skulle ta tag i tvätten som väntar på att vikas. Och starta en maskin till...och sedan försöka plocka lite saker som ligger överallt. Om jag inte somnar över tangentbordet innan jag hinner posta det här inlägget...

I torsdags kväll, 22.19 föddes vår efterlängtade pojke Sam.

Runt fyra på eftermiddagen började jag misstänka att det var värkar jag kände av, var lite osäker då de var så korta och kom med så lång mellanrum. Janne stack till jobbet stax före detta.

Efter ett tag insåg jag till slut att det var värkar, jag klockade dem och provade att ta en dusch för att se om det skulle bli någon skillnad men de fortsatte att komma. Ringde då Janne och bad honom att komma hem. Som tur var var min lillasyster här så hon tog hand om alla barnen.

Janne kom hem strax innan sju. Syster åkte då hem för att hämta lite övernattningssaker och jag passade på att gå upp för att natta Jamie. (Nattade Jamie ungefär 3  timmar innan Sam gjorde entré till världen).

Strax efter åtta ville Janne att vi skulle åka in, jag var fortfarande lite osäker på om det var dags att åka eller inte, men gick med på det. Väl i bilen så kom värkarna med 3 minuters mellanrum, hela vägen in till Gävle och jag kände mig lättad över att vi hade åkt för det började kännas lite bråttom nu..

Kommer fram till förlossningen ungefär 21.10, får lägga mig i ett rum där de mäter värkarna och håller koll på bebisens hjärtslag. Efter bara några värkar tycker jag att det känns som att det trycker på så jag ringer på barnmorskan. Blir undersökt och det visar sig att jag är öppen 7 centimeter. Kändes rätt jobbigt med "bara" 7 centimeter, räknade med att det skulle ta minst 3 timmar till innan det var klart.

Flyttas in till förlossningssalen 21.45, får instruktioner om lustgas som jag bestämt mig för att försöka med. (Fungerade inge bra med lustgas under Ida-Maries förlossning och jag har under Neos & Jamies förlossningar inte tagit någon lustgas eller övrig smärtlindring). Barnmorskan hjälper mig med lustgasen, fixar lite inne i rummet och går sedan ut.

Andra värken efter att hon har lämnat rummet känner jag ett enormt tryck och samtidigt så går vattnet, jag andas som en idiot i lustgasmasken samtidgt som jag ringer på klockan efter barnmorskan.

Sedan trycker det på utav bara sjutton, utan värkar. Vid nästa värk så börjar jag att krysta och blir sedan tillsagd att inte krysta när värken är slut utan istället invänta nästa värk. Det känns helt omöjligt då trycket är så obeskrivligt, men precis när jag lyckas slappna av i kroppen så känner jag att han kommer ut i alla fall, han "ramlade ut", med en arm framför ögonen kom han ut. Kl. 22.19. 3862g och 51 cm lång! <3

Lite små chockad över att det gick så snabbt var jag men självklart väldigt lättad över snabbheten också och känner att det var den bästa och enklaste förlossningen någonsin. (Och är nu väldigt väldigt glad över att vi åkte när Janne ville, så jag fick föda i en förlossningssal..)

Men när de kommer in för att kolla blödning från mig och hur livmodern dragit i hop sig (bara en kort stund efteråt) så förändras allt ganska snabbt. De klämmer och klämmer tills det känns som att jag ska dö, sedan kommer en annan kvinna in och gör ett ultraljud som visar att det är något kvar där inne, hinnor. De gör då en gynundersökning och börjar plocka ut en massa hinnor men lyckas inte få stopp på blödningen. De ber om ursäkt för att gyn insyrumenten är kalla, men jag hade föredragit att de var så pass kalla att jag blev helt bedövad. Gyn instrument direkt efter en förlossning var inte roligt. De frågar om jag föredrar att bli nedsövd men allt jag kan tänka på är att jag vill bli klar så jag får hålla i mitt barn igen, så jag nekar.

Läkare tillkallas samtidigt som de sätter två dropp, kateter, tar blodprov, blodtryck och börjar ställa en massa frågor om jag tidigare fått blodtransfusion. Läkaren kommer och även han ska kolla in i mig, sedan vet jag inte riktigt vad han gör men det kändes ungefär som att han skulle slita ut livmodern på mig samtidigt som han tryckte min mage in i min rygg men han lyckas till slut få ut en bit av moderkakan som satt kvar. (Janne har nu berättat för mig att läkaren pressade in sin arm, jag uppfattade inte det eftersom jag låg och grät av smärtan). Vid det här laget känns det som att jag ska dö av smärtan och jag fullkomligt hatar varenda en i personalen, förrutom läkaren som faktiskt visste vad han gjorde och lyckades rätt snabbt ändå, och sedan sa till alla där inne att låta mig vara ifred.
Klockan 00.15 var läkaren klar med mig, jag tror att det tog längre tid att få stopp på blödningen än att föda barn..
1375 ml blod förlorade jag och fick ligga kvar med kateter och dropp och avvakta så att blödningen inte skulle ta fart igen.

Klockan 02.00 ansåg de att jag var tillräckligt utom fara för att äntligen få i mig lite fika. Fikade och vilade ett tag innan de körde upp oss till BB.

Jag frågade alla i personalen där uppe när jag skulle få gå hem. (Frågade vid varje skiftbyte och det visade sig vara effektivt då jag på eftermiddagen blev utskriven av personal som precis börjat sitt skift, utan att de ifrågasatte mitt beslut. Personalen från natten sa direkt nej till hemgång).

Vi sov drygt 2 timmar uppe på BB, sedan var det dags för frukost. Runt 10.30 provade jag att resa mig upp från sängen, kände mig inge yr eller konstig och fick därmed äntligen bli av med dropp och kateter.
Följde med Janne och Sam ner till barnsalen för att tvätta hans navel. Gick sedan omkring lite inne i vårat rum innan jag äntligen gick för att duscha. Efter duschen kände jag mig som en helt ny människa, om möjligt ännu mer beslutsam om att jag skulle åka hem så fort som möjligt.

Strax efter kl 16 blev vi utskrivna och fick äntligen ta vår älskade son med oss hem till resten av vår familj.

Även om förlossningen vände från underbar till mardröm så fick vi en frisk, välmående, underbar son! Vår familj är definitivt fulländad nu.

 

 

Övertiden fortsätter. 1 natt kvar för Janne att jobba, sedan är jag (nog) redo för förlossning... =)

Den här förmiddagen har jag faktiskt lyckats slappa lite. Tvättat lite sängkläder, Neo blödde näsblod i natt. Han kom upp till mitt sovrum klockan två och berättade att det var blod i hela sängen. Snacka om uppvaknande, innan jag förstod att han blödde näsblod.

I morgon är pojkarna lediga från dagis, hoppas att det är sol även i morgon så kan vi vara ute och leka lite grann. Det slår aldrig fel, när Janne har jobbat natt så vill ingen av barnen pyssla eller kolla på film. Då ska man leka krig eller åka skateboard! Att leka utomhus i snön tackar de aldrig nej till i alla fall, synd bara att en annan är så orörlig att jag börjar frysa och tröttnar på att vara ute efter typ en kvart.

Nu ska jag nog landa på soffan en liten stund till. Ligga och fundera på när lillebror kommer att anse att det är dags att göra entré. Svårt att beskriva hur det känns att bara gå och vänta att inte ha någon som helst aning om när det kan tänkas sätta fart. Tidigare gånger har jag inte haft någon förvarning direkt, värkarna har startat hux flux och så har det varit dags att åka in till förlossningen ganska omgående. Vore skönt om allt ville starta dagtid denna gång. Men det är väl bara att glömma förstår jag! =)

Idag blev jag klar med målandet i Ida-Maries rum. Så i morgon förmiddag planerar jag att bara slappa när alla barnen är på dagis & lekis. Om jag klarar av att bara ta dte lugnt vill säga, råkar säkert tvätta eller så.

Alla barnen ligger i sina sängar. Pojkarna har redan somnat, tror Ida-marie ligger vaken. Hon tappade en tand alldeles innan det var dags att krypa till sängs så hon är nog lite för uppspelt för att somna på en gång. Femte tanden som hon tappade!
Jag ska slappa på soffan en liten stund innan jag också kryper i säng. Helt slut efter allt målande! Men skönt att ha det klart.

Hoppas fortfarande på ingen bebis, känner mig inte lika skräckslagen idag men vill ändå ha Janne hemma om det startar på natten. Två nätter till, snälla snälla..

Bebis som skulle ha dykt upp (eller ut) i går är fortfarande inte här. Jag fick ont i magen i morse, gick över rätt snabbt, vet inte om det var kramp eller en förvärk, men jag kan lova att min puls steg och jag blev totalt skräckslagen. Jag vill inte! (vågar inte).

Så nu kör jag lite terapi här hemma för att tänka på annat. Började att måla Ida-maries rum idag (vi köpte färg och tapet dit innan vi åkte på semestern i somras) och nu när barnen sover så river jag bort gammal tapet från hennes garderobsdörrar. Vågar knappt gå och sova, livrädd för att förlossningen ska starta. Vill inte vara ensam hemma när det börjar! Janne ska jobba ytterligare två nätter efter denna. Sedan kanske jag har hunnit lugna ner mig lite och inte är lika fullkomligt skräckslagen inför vad som komma skall. Hu! Hoppas att det går fort. Men inte för fort. Jag vill inte föda hemma/i bilen/på parkeringen.

Någon som känner för att ta över? Föda lite medan jag ligger hemma på soffan och äter chips.

Beräknad födsel idag. Det enda som dykt upp hittills är den vanliga halsbrännan, vilken hållit mig vaken under natten. När jag äntligen somnade om så vaknade Jamie. Suck.

Snart ska jag och pojkarna skjutsa Ida-Marie till skolan, sedan ska vi hem igen för att mysa lite mer framför tv:n och äta frukost. Bara Ida-Marie som äter frukost nu, ingen idé att försöka få i pojkarna frukost så här tidigt.. =)

Janne börjar jobba i kväll, 4 nätter denna sväng. Jag vägrar få värkar när han inte är hemma på natten så bebis kan glömma att komma ut tidigare än fredag eftermiddag. Vill inte vakna mitt i natten med värkar om inte Janne är hemma...ingen upplevelse som jag vill vara med om på egen hand. Eller ev med något barn som vaknar till.

..som passerat utan minsta känning av bebis. Jag kan inte låta bli att gå och vänta, känna efter och fundera när det kommer att bli dags. Jag är helt besatt.
Liten har kommit på ett nytt sätt att plåga mig nu också, han sträcker upp fötterna så långt han kan och sparkar, mycket obehagligt.

Idag har Jamie flyttat in i sitt alldeles egna rum! Han är väldigt glad över att ha ett eget rum där bara hans leksaker finns. Det blev så himla bra där upp! Ljust och fint. Första natten han ska sova där nu alltså, hoppas att det kommer att gå bra. En liten nattlampa har han ju tänd så det borde inte bli några problem för honom.

Det är väl vad vi har pysslat med mest under dagen, flyttat saker. Sedan lite mys i soffan på kvällen med godis och film.

Jag har nu gett mig sjutton på att Jamie ska börja somna i sin säng varje kväll, han har tidigare somnat på soffan på grund av att det varit enklare för mig när jag varit ensam med alla barnen. Men insåg nu, när bebis kan komma när som helst, att det vore nog så mycket enklare om han somnade i sin säng varje kväll. Så ikväll var tredje kvällen som jag nattat honom i hans säng. Första kvällen tog det 40 minuter då han skrek och bråkade. Igår tog det 20 minuter och var betydligt mindre bråk. Ikväll tog det drygt 20 minuter igen varav han spenderade typ en kvart till att upprepa jag vill inte jag vill inte jag vill inte. I bland slängde han in ett AJ det gör ont. Men jag vet inte vad det var som gjorde ont, han försökte väl bara få mig att reagera och ge upp. Ignorerar honom tills att jag känner att han börjar ge med sig lite, då kliar jag honom lite på ryggen eller smeker honom över pannan, då brukar han tystna tvärt och somna rätt snabbt. Vi hinner säkert med många kvällar till innan lillebror behagar komma ut och ändra tvärt på alla kvällsrutiner här hemma! Oj oj oj...

Helt plötsligt så slog vädret om och snön yr omkring för fullt ! Lagom till att Janne ska åka och hämta Ida-Marie på skolan... :)

Tror nog att det blir en dag då vi får roa oss inomhus, obehagligt att vara ute när snön yr och det blåser, inge vidare att få snö i ansiktet och i nacken! Undrar om det ska fortsätta så här länge? Inte heller så kul att bege sig in mot förlossning mitt i natta om det är sådant här väder. Men det verkar ju inte vara någon risk för att vi ska få åka in tidigare än beräknat iaf! Janne börjar jobba på måndag igen, då vi har datum. Dålig tajming!

Nä, det ska bli skönt när detta är avklarat. Längtar till den stund då vi kliver innanför dörren här hemma med vår sjätte familjemedlem. Sedan kan vi slappna av här hemma medan någon annan i min familj har sin långa långa graviditet kvar att "uthärda"  ;)

Jag har haft vidrig halsbränna hela natten, otrolig smärta i bröst och hals. Brukar lindras om jag halvsitter upp när jag sover men det hjälpte knappt i natt, känner fortfarande av halsbrännan nu också. Jobbigt! Kanske dags att inhandla något som lindrar?

Den här förmiddagen har gått lite fortare än igår. Kanske för att jag pratat i telefonen hela tiden? =) Varvat med att dricka kaffe och ligga på soffan. Plågsamt att kolla på tv under en förmiddag märkte jag, pinsamt dåliga tv-serier som visas. Funderade en stund på att sova när jag kom hem efter att ha lämnat pojkarna, men vågade inte nicka till med linserna i och var för lat för att plocka ut dem.

Ska väl försöka hitta på något vettigare att göra en liten stund nu innan det är dags för att hämta hem Ida-Marie om en timme.

Har precis upplevt den tråkigaste förmiddagen på länge! Med alla barn borta och Janne som sover efter att ha jobbat natt...

Plockat lite här hemma, tvättat, druckit kaffe, kollat på Vampire diaries. Nu är det en timme kvar tills att jag ska hämta Ida-Marie och jag vet inte vad jag ska roa mig med fram tills dess?! Tråkigt.

Ida-Marie började lekis, så henne lämnade jag och pojkarna klockan fem i åtta typ. Det blev lite stressigt att komma iväg på morgonen idag! Ida-Marie drog i väg som en avlöning på skolgården, ropade hej då efter henne och fick ett rätt så lamt hej då tillbaka, det sista jag såg av henne var när hon stod och kramade en kompis och de hoppade av glädje tillsammans. Jag tror att lovet var lite för långt? =)

Åkt sedan till återvinningen IGEN med pojkarna eftersom en container var full sist, hoppas att ingen såg mig då, kom på efteråt att pojkarna nog inte syns när de sitter i volvon, så om någon såg mig så tror de att det var JAG som ville poppa "KOM LEK MED HUNDEN! VOFF VOFF, VOFF, VOFF, VOFF" på högsta volym. (Smurfhits).

Sedan åkt vi hem, bytte bilen mot en bob och så fick jag lov att dra pojkarna på den den långa vägen till dagis då de börjar klockan nio.. Helt värdelöst med en timmes glapp, både på morgonen och på eftermiddagen. Undrar om det finns någon möjlighet att vara lite flexibel med dagis 9-14 tider? Vore ju alldeles underbart om pojkarna också kunde gå 8-13 som Ida-Marie. Å andra sidan, allt blir så mycket smidigare så snart snön försvinner. Synd att det bara är Januari ännu! =) men om bebis behagar kika ut typ i morgon natt, så blir Janne pappaledig resten av Januari. Det vore alldeles utmärkt för denna trötta mamma. (Men jag vet att bebis inte har några som helst planer på att komma ut i Januari överhuvudtaget och förresten så skulle jag ju inte tänka på det där).

Väckte barnen strax efter sju i morse, jag var ändå vaken och kunde inte somna om så det var lika bra. Hoppas på att de ska bli trötta ikväll och somna i tid, då de ska upp till dagis och lekis i morgon bitti!

Hur som helst, morgonen började hur bra som helst, jag hade hur mycket ork som helst. Fixade frukost, städade köket, gjorde mig själv och barnen klara för dagen, skrev en inköpslista, packade barnens dagisväskor, tömde skåpet med alla tidningar och kartonger och ställde i hallen för att åka till återvinningen.
Gick ut och startade bilen, sedan in och klädde på alla tre barnen.

Gick ut till bilen bara för att upptäcka att den gått i lås. Vi har ingen reservnyckel.

Tror att klockan var typ 10 över 10 när detta hände. Halv tolv (?) kom bärgarn och fixade upp bilen åt mig. Fyyyy fan vilket jävla skit!

Åkte då iväg med barnen, tankade, slängde tidningar och kartonger. Sedan HEM då jag upptäckte att jag inte hade någon femkrona till kundvagnen, sedan till affären, handlade hem mat för några dagar.

Nu sitter jag här, klockan är 13.04 och jag insåg precis hur mycket tid det är kvar av denna dag och jag har nog gjort av med all energi jag hade plus för 1 dag till. Allt jag vill är att lägga mig på soffan eller i sängen och vila en stund. Men nej. Jag har tvätt att hänga, minst 7 saker till att göra idag, och Janne ska iväg och jobba, han har två nätter kvar innan han blir ledig.

Vad gör man om man verkligen inte orkar mer? Saknas bara att värkarna skulle starta nu, när jag är helt förstörd.

Denna dag får gärna ta slut så fort som möjligt så att jag får starta en ny, förhoppningsvis bättre dag.

Tråkiga söndag! Vi har knappt hunnit börja dagen eftersom vi sov bort hela förmiddagen, men är redan uttråkade. Iaf jag och Neo. De andra två är bättre på att hitta på något att göra.
Neo knäpper lite kort med min mobil, det är tydligen roligt. Själv känner jag att jag bara blir tröttare och tröttare. Tredje dagen nu tror jag som jag känner vid den här tiden att jag bara längtar till kvällen så att jag får sova igen. Kul!

Att sova är inte så lätt längre heller tyvärr, varje gång jag ska vända på mig så vaknar jag för att det gör så ont. Knakar i bäckenet/höfterna och gör obeskrivligt ont. Hjälper inte att ha två barn i sängen som tar lika mycket plats som två elefanter. I natt ska de minsann få sova i sina egna sängar! Allihopa.

Nu börjar det spåra ut här hemma och barnen har tydligen förklarat krig mot varandra. Ida-Marie skriker som en jag vet inte vad, men fönsterrutorna skallrar.. Jag är så trött på barn som ska skrika och slåss!

Tog en stund innan jag kom på att det var lördag..svårt att hålla reda på veckodagarna när man är ledig från jobb, skola och förskola! Men på tisdag börjar alla barnen igen. Så i morgon bitti lär jag väl tyvärr ställa klockan och tvinga barnen upp i tid, så de orkar med skoltiderna igen sedan. Tråkigt, jag som verkligen uppskattat dessa sovmorgornar! =) Fast samtidigt, så ska det bli rätt slappt att vara heeelt barnfri någon timme på dagen. Kanske åka och hälsa på någon på en kopp kaffe utan barn som skriker i mitt öra, ligga på soffan och kolla på Vampire diaries, pyssla med lite allt möjligt här hemma som barnen annars sätter stopp för. Tror att det blir skönt både för mig och barnen, de vill säkert träffa alla kompisar igen.

Annars så försöker jag slappna av och inte gå och hoppas att förlossningen ska sätta igång. Det är ändå några dagar kvar till beräknad födesel, så det är lika bra att stressa ner. Pendlar mellan att se fram emot förlossningen och att vara fullständigt skräckslagen. Hur ska jag palla smärtan en gång till? Skrämmande.
Ser fram emot att ligga på sängen där inne, när allt är klart. Nyduschad, fått fika och bara vänta på barnläkaren som ska kolla bebis innan vi får åka hem med våran guldklimp.

Janne jobbar 4 nätter till, så jag och kidsen får roa oss själva. Ida-Marie är uppe i Robertsholm hos kusin Jonna där hon har spenderat natten. Ska hämta hem henne om en liten stund.
Jag och pojkarna var ute en stund på förmiddagen men det var för kallt för att stanna ute någon längre stund. Så resten av dagen tror jag att vi håller oss inne. Försöka roa barnen på något vis! (Önska mig lycka till, de är som virvelvindar alla tre och hur jag än försöker så hinner jag inte med i deras tempo! Konstigt va?! =) )

Jag är nog sämst i världen på att vänta, tålamod är inte min grej helt enkelt. Det är 11 dagar kvar till beräknad födsel och jag bryter snart ihop för att jag inte orkar vänta längre. Suck. 11 dagar kan ju lika gärna förlängas med typ 14 dagar, man vet ju aldrig när bebis behagar komma ut. Suck. Suck. Suck. Suck. Suck. Suck.
Det är rätt tröttsamt att hela tiden gå runt och känna efter, och när jag har ont i ryggen fundera på om det är på gång snart. Har känt efter så mycket så att jag inte vet om jag verkligen känner av i ryggen eller om det bara är inbillning. Suck.

Idag ska vi åka in till Gävle och hämta en studsmatta i storleken STOR. En kompis som inte ska ha den kvar och ville ge den till våra barn. Gissa om trollen kommer att bli överlyckliga, de har längtat efter en studsmatta länge nu. Inhandla ett skyddsnät till sommaren bara så man kan slappna av något.