En liten stund till

Samtidigt som jag känner att jag blir lite lite friskare så känner jag att energin försvinner på jobbet. Hoppas verkligen att jag slipper bli sjuk mer denna höst/vinter. Sämre immunförsvar under graviditet får man ju, så jag ska väl inte hoppas på för mycket.

Här hemma är det faktiskt lugnt. Neo var sur/trött/arg så han lade sig på sin säng och somnade där. Ida-Marie och Jamie kollar på tv, jag tror att de är rätt trötta båda två. Ska strax sätta mig där jag också, så tror jag nog att Jamie somnar rätt omgående.

På fredag kommer snickaren hit och påbörjat inredningen av kallvinden. Snart snart snart har vi ytterligare ett rum! Det ska bli så skönt. Jamie får eget rum under en period, sedan får han dela med lillebror. Skönt att ha plats för alla, Jamie har nu leksaker i vardagsrummet, i Neos rum och i vårat sovrum. Synd bara att alla tre barnrummen ska målas och tapetseras innan vi kan anse oss färdiga för denna gång. Trist att måla..

Jag är nervös för Jamies hårklippning i morgon! Hur kommer han att se ut! Själv är han nog inte ett dugg nervös, för han var på väg att ta saken i egna händer redan idag. Han saknar nu någon tofs, jag har inte kollat exakt hur stor skada det blev, kände att det inte gör så mycket eftersom det ändå ska klippas av i morgon. Är bara glad för att han inte gjorde sig illa, då han fixade frissan med min rakhyvel..

..jag ligger före tidsplanen. Barnen är duschade, kläder till i morgon framlagt, marsvinen matade och vår mat är klar om 2 minuter!

Jag vet redan hur morgondagen kommer att se ut...

Klockan ringer 5.00. Jag kliver upp efter att ha dragit mig i 10 minuter. Gör mig i ordning, matar marsvinen, packar Ida-Maries väska, packar min väska.

5,45. Påbörjar försöken med att väcka barnen. Neo gömmer sig under täcket och vägrar att vakna. Ida-Marie ligger som en zombie, stapplar sedan till soffan där hon somnar om. Jamie flinar åt mig medan han låtsas att han fortfarande sover.

6,00. Sätter mig i soffan med barnen och dricker en kopp kaffe. Försöker övertala dem att snälla klä på sig själva denna morgon. Ingen klär på sig.

6,10. Jag klär på barnen en efter en.

6,20. Borstar tänderna, tar på skor och jacka.

6,30. Sätter oss i bilen och åker mot Kanaljen. (Pojkarnas stopp)
Går in på Jamies avdelning, hjälper Jamie med skor och jacka. Försöker övertala Neo att snälla ta av sig skorna och gå in till sin avdelning för att hänga av sin jacka.

6,35. Jag tar av Neo hans skor och följer honom sedan över till hans avdelning. Går sedan in med pojkarna till avdelningen där de samlas på morgonen. Pussar och kramar hej då.
Åker sedan vidare till Värnaskolan för att lämna Ida-Marie.

6,40. Framme vid värna. Pakerar längst bort enligt skolans parkeringsregler. Går med Ida-Marie över till fritids. (myrsteg). Hon hänger av sig jacka och väska utanför sitt klassrum, sedan går vi upp till Fritids. Pussar och kramar hej då.

6,50. Åker mot jobbet.

6,55. Framme vid jobbet. In, byter om eller tar en kopp kaffe. Ska jag vara i produktionen är det direkt ombyte som gäller, ska jag sitta på kontoret tar jag med en kopp kaffe.

15,30. Åker hem till barn och make. Försöker prata med Janne innan han sticker till jobbet, vilket brukar vara svårt då barnen säger hej till mig samtidigt som de säger hej då till sin pappa.

16.00 Försöker aktivera barnen samtidigt som jag förbereder kläder till morgon dagen, kanske slänger i en maskin med tvätt eller plockar ur diskmaskinen.

16,30 Börjar med kvällsmaten, springer iväg hela tiden för att väcka någon utav pojkarna som har en förmåga att somna på soffan efter en heldag på förskolan. När jag inte väcker dem så särar jag på något utav barnen som slåss. (HAN SLOG MIG, HON/HAN SLOG MIG FÖRST!!! YYYYYYYYYYYYYYL).

Ca 17,00 Serverar barnen mat, lägger upp mat på min tallrik. Då är barnen klara och springer iväg för att slåss. Jag fjäskar för Ida-Marie och ibland lyckas det, hon hjälper till att plocka undan från bordet. Jag hackar grönsaker till marsvinen och förbereder grönsakerna som de ska få nästa morgon.

17,30. Klar med allt i köket, låter barnen duscha.

18,00. På med pyjamas på alla barn och borstar deras tänder. Placerar oss i soffan framför barn tv.

18,30. Neo somnar på soffan,

18,35. Jamie somnar på soffan.

20,30. Ida-Marie springer upp från sin säng för 100:e gången för att dricka vatten/kissa.

En ganska hektisk dag! De dagar då vi öter väldigt enkel kvällsmat är lyx, då hinner vi umgås lite mer än när jag måste laga mat under en längre tid. Som i morgon då jag ska rulla köttbullar...suck. Bara tre dagar kvar, sedan är det helg. Då ska jag vila upp mig efter denna förkylning.

I morgon återgår jag till jobbet. Vet inte om jag är frisk nog egentligen men jag får försöka.
Var ner till affären idag för att testa hur mycket jag orkar och var slut efter 10 minuter. Jag kanske är lite piggare i morgon, förhoppningsvis!
Tre arbetsdagar borde inte vara helt omöjligt att klara av tycker jag...
Sedan har vi helg igen, både jag och Janne. Fast Janne går av först på lördagmorgon.

Förkylningen har nog angripit min hjärna. Skrev bara för någon dag sedan om att jag aldrig kommer att kunna klippa av Jamie håret men nu har han en klipptid på torsdag.. (!)
Det blev nog en för mycket som trodde att han var tjej. (Fruktansvärt irriterande han ser inte alls ut som en tjej!) Så nu får Janne sin vilja igenom... Jamies fina fina hår =(

Idag fick jag sovmorgon, allt för att jag ska bli frisk igen. Men tror ni inte att jag ligger där i sängen och kommer på en massa saker som måste göras på jobbet idag. Saker som enbart jag har info om. Så det var bara att masa sig upp och kontakta jobbet. Så kan jag vara sjuk med gott samvete. Känner mig lite bättre i snuvan, fortfarande hostig och så har huvudvärken kommit nu. Det var definitvit ingen 24 timmars detta!

Idag är en stor dag i min graviditet. Jag gör en paus i mitt rökande.
Jag var rökfri under en lång period med hjälp av nikotionplåster, men det sket sig när jag mottog ett visst besked som vände upp och ner på vår värld. Och under grav. får man inte använda nikoplåster.
Så idag påbörjas mitt försök. Jag har inte slutat röka, jag ska bara vara rökfri under graviditeten.
Sedan är det ju toppen om jag klarar av att vara rökfri så länge jag ammar.
Men efter det tänker jag röka. Jag måste se det så för att klara av detta. Tror bara att en rökare förstår.

Jag blev inte frisk. Jag blev nog faktiskt sämre. Låg vaken i natt mellan 2 och 5 och ville dö. Vidrig hosta, kändes som att jag skulle kräkas. Och snorig utav bara sjutton. Ida-Marie är också sjuk. Så vi sjukanmäler oss i morgon, Janne får ta vård av barn för jag känner mig oförmögen att sköta om våra gullhjärtan när jag mår så här.

Jag klarade av dagens aktiviteter iaf. Cirkusen var inte mycket att hurra för. Neo ville gå redan innan det börjat och Jamie var bara intresserad av sina popcorn, så när det blev paus efter 40 min så drog vi vidare mot Jonathans party. Där var det fullt av barn och som vanligt är våra tre ungar små änglar där hemma. Jag förstår inte, det är nog det enda stället vi kan besöka där våra barn faktiskt leker. Är vi någon annanstans så är det mest katastof, bråk, skrik och gnäll.

För tillfället så sitter jag mest och tycker synd om mig själv och väntar på att maten ska bli klar. Sedan ska jag mysa ner mig i soffan med barnen innan det är dags för dem att sova.

Jag är stel i rygg och nacke. Känns dock bättre i näsa och hals. Det är vidrigt när sjukdomen kommer så där fort och drar förbi på så kort tid, jag blir alldeles färdig i hela kroppen!!

Behöver en extra het dusch nu så kanske min stackars kropp känns ok igen. Sedan ska vi dra in till Valbo för presenthandling och lunch på McDonalds. McDonalds är nog den enda "restaurang" där vi törs äta med barnen. Enligt reklamen på TV så är det ju OK om barnen klättrar in i soptunnan på McDonalds, så det passar ju vår familj perfekt.

Alla barnen här hemma är glada, Ida-Marie och Neo för att de ska sova över hos moster Alex och Erik (deras idoler), Jamie för att han ska sova hos farmor och farfar, och bebis i magen verkar mycket nöjd med att jag är sjuk. Han passar på att slappa han också. Det kommer att bli en nattvaken grabb det här, jag rör mig hela dagarna så han vaggas till sömns och så vaknar han när jag lägger mig ner på kvällen och blir stilla. Great!! Jag som verkligen verkligen bävar för dessa vaknätter...det går inte att beskriva tröttheten som man upplever när man får amma hela nätterna. Speciellt när de små liven somnar om direkt man börjar amma (och då alltså inte blir mätt, bara sover 5 minuter innan de vaknar och vill äta mer) eller när de äter för länge och man tror att man ska få somna om, men så kräks de upp allt och så är det bara att börja om från början!

Nåja, man överlever utan sömn också. Det lär jag ju vara ett levande bevis på.

Fy fan! Jag blev sjuk idag. Mitt i jobbet på förmiddagen så hände det, helt plöstligt fick jag ont i halsen och blev snuvig. Bara så där! Sitter nu och känner mig som slakt. Så jäkla typsikt att bli sjuk till helgen. Hoppas att jag blir bättre till i morgon, ofta så har jag någon typ av 24 timmars. Men eftersom vi har planer för i morgon kväll så är jag väl mer eller mindre dödssjuk då.

Planen idag var att åka till Valbo efter jobbet, handla present och käka på McDonalds, men jag pallar inte. Så vi fick säga till barnen att McDonalds tyvärr var stängt och så fick de önska vilken annan kvällsmat som helst. Ida-Marie kör på pannkaka och Neo på nudlar. Jamie han blandar väl både och som sist.

Jag hoppas på en lugn kväll på Kapellgatan, så får jag ligga i soffan och tvinga Janne att tycka synd om mig. Om jag lyckas hålla mig vaken under kvällen så kanske man orkar med en film och lite godis.

Det känns riktigt bra med fredag i morgon... Idag är jag helt slut! Blåsor på fingrarna efter denna arbetsdag. I morgon kör jag månadsinventering och lite arbete i vårat affärssystem. Inventering är alltid jobbigt, men skönt att ha det gjort.

Längtar nu tills att jag får mina nya arbetsuppgifter då det innebär mer kontorstid för mig. Lite nervös för det nya är jag allt, men det ska nog gå bra...jag har ju världens bästa arbetskamrater att ta till hjälp!
Till en början kommer jag att arbete tre dagar i veckan på kontoret, för att sedan gå upp till 5 dagar när jag är för trött och klumpig. Tröttheten finns ju redan nu, men jag vet ju att det kommer att bli värre innan det blir bättre.

Nu tror jag att det är dags att värma vetekudden och linda den runt mina ömma fötter, om barnen tillåter mamma lite tid på soffan medan deras pappa lagar mat.

Helgen börjar närma sig...det ska bli så skönt! Janne är ledig. (Helt otroligt). På lördag sover barnen borta, då får vi hem några vänner på middag. På söndag ska vi överraska barnen med cirkus och sedan ska vi vidare på kalas. Känns som att det kan bli en riktigt bra helg!

Idag har jag varit elak mot vår äldste son... Han har tidigare klippt bort en bit av sin lugg. I morse när han vaknade så hade han tuggummi i ena polisongen som jag fick klippa bort. Så idag rakade jag honom, fastän han skrek och grät. Men efter allt skrikande och allt tjafs, vem tror ni skiner som en sol och stolt ser sig själv i spegeln? Jo han som absolut skulle ha långt hår. Så då försvann genast mitt dåliga samvete. Nu väntar Janne bara på att jag ska klippa Jamie. Men helvetet lär nog frysa till is innan det händer. Jag tror faktiskt helt allvarligt att jag kommer att börja gråta om vi klipper av Jamies hår. Jag vet inte vad det beror på, men jag kan helt enkelt inte föreställa mig Jamie med kort hår.

Lyckades vinna en skinnjacka på tradera för 50 kr! Sedan såg jag att det bara var upphämtning som gällde, dvs hon skickade den inte... Eftersom hon bor i Göteborg så kände jag mig lite dum. Men det visade sig att hon var hur trevlig som helst och skickade jackan ändå. HAHA, jag vann den för 50 kr, för ingen annan ville buda när det var enbart upphämtning. (Men jag lovar det var ett ärligt misstag, faktiskt).

Jag har lyckats få i mig en hel pizza till kvällsmat, så det är nog soffläge som gäller för min del nu. Planen var att jag skulle ta halva pizzan med till lunch i morgon, men den tiden då jag åt en halv pizza är visst förbi..

Jag tror att det var igår, när jag kom hem från jobbet, som jag kände lukten. Höst! Solen sken, luften var klar, men sommarvärmen fanns inte kvar, utan den klara friska höst luften. Även om jag älskar sommaren så kan jag inte låta bli att se fram emot hösten också.

Tre arbetsdagar kvar denna vecka. Känns inte som att jag bara har avverkat två...? Trots att dagarna har gått fort på jobbet. Det måste bero på den tidiga uppstigningen och farandet hit och dit på morgonen. Jag hinner inte riktigt landa innan det är dags att gå och sova igen. Jag måste försöka lyssna på kroppen och ta det lite lugnare, tydligen så pallar jag inte lika mycket längre, det märkte jag tydligt under gårdagen.. Funderar på om det ev. var sammandragningar jag fick, men det känns lite tidigt för det? Kanske det bara var växtvärk! ;)

Jag kan inte vara ensam i fem minuter tydligen. Båda pojkarna somnade på soffan före halv sju. Då fick jag tydligen panik och fick för mig att jag lära göra något, NU. Så jag klippte mig. Luggen.

Det värsta är att jag orkar inte finjustera den. Så nu hänger den där som en jävla gardin. Blir galen..

Det är svårt det här med att Ida-Marie har börjat förskoleklass. Från att ha gått på dagis till skola. Hon förväntas vara så stor nu känns det som. Jag är van som förälder att lämna henne på ett välbekant ställe där hon känner alla. Nu håller hon på att lära känna ny personal och nya kamrater och de får klara sig lite mer själva barnen.
Jag frågade henne igår om någon från fritids hade följt henne ner till lekis klockan åtta. Nej svarade hon då, det gjorde Jonna för vi var ute och lekte innan.
Vad skönt det kändes i mammahjärtat att veta att hennes 1 år äldre kusin tog hand om henne! Jag vill ju gärna hjälpa henne med allt...fast egentligen så klarar hon mer än jag tror.

Det är svårt att förklara hur det känns! Jag vet att hon blir omhändertagen, men det är ändå stor skillnad mot dagis..
Jag tror att det snarare är jag än Ida-Marie som behöver inskolningstid!!

Pojkarna går iaf kvar på Kanaljen ett tag till. Neo på 5-års avdelningen nu och Jamie på 3-års. Fastän han bara är 2 år, vår duktiga lilla kille. <3

Här hemma råder just nu ett visst lugn. Vi har ätit kvällsmat och barnen har valt en film för att kolla på. Jag ska samla lite nya krafter innan jag hjälper alla barnen med tandborstningen, sedan somnar vi nog allihopa tidigt i kväll känns det som.

Jag kliver alltid upp en stund före barnen på morgonen, när vi ska till jobb och förskola alltså. Annars vill jag minsann inte kliva upp före dem!

Då hinner jag stöka runt i lugn och ro, fixa allt som ska fixas, sätta mig ner med en kopp kaffe och vakna till.
En kopp kaffe hemma är absolut nödvändig dessa dagar, nu när jag lämnar på två olika ställen så kommer jag till jobbet cirka 6.55. Det är bara in och byta om och börja jobba. Vet inte hur det ska gå vintertid, när alla barn ska ha hjälp med overaller också. Usch, hoppas det blir en grön december (förlåt) för då slipper jag stressa ut i snön sedan när den väl kommer...

10 minuter kvar tills det är dags att försöka väcka barnen Lundberg. Det är alltid lika svårt att få upp dem när de ska upp. Är de lediga så studsar de minsann ur sängen okristligt tidigt..

Tidigare graviditeter så är jag rätt säker på att min blogg under 9 månader har handlat om en sak - bebisen i magen.
Nu har jag inte behovet att skriva om min graviditet lika mycket. Kanske för att det är just fjärde gången. Kanske för att jag är mitt inne i livet med tre små underbara barn, deras lillebror får sin del av uppmärksamheten efter födelsen. Kanske för att jag är så tråkig och tycker att det inte känns av så mycket just nu graviditeten. Små sparkar inne i magen som bara jag känner och som bara jag ser, eftersom liten inte vill visa någon annan hur stark han är. Om några veckor så vill han kanske visa upp lite akrobatik för resten utav familjen. Kanske inser jag lite mer att det faktiskt är en baby där inne när någon ständigt sparkar mig (hårt) på blåsan eller pressar luften ur mina lungor. När jag inte längre kan raka benen, klippa tånaglarna och knyta skorna utan att flåsa som en flodhäst, allt kanske känns lite mer verkligt då? Eller så får jag bara mer att klaga över.

Just nu försöker jag att inte fokusera så mycket på framtiden. Jag har gjort det lite grann och blir då lite smått galen av längtan. Januari känns alldeles alldeles för långt borta. Jag orkar inte gå och vara galen fram tills dess.

Nej, lilla Samsam får inte så mycket uppmärksamhet just nu. Det kommer en tid då han kommer kräva den uppmärksamheten dygnet runt.

Känns skönt efter en arbetsdag då man fått ägna sig helt åt de delar som är roligt med jobbet. Min kontorsdel alltså. Får jag sitta där ostört under dagen (utan en massa extra jobb alltså) så känns det faktiskt som att jag fått mycket gjort när jag kommer hem. Skön känsla!

Kom hem till två trötta pojkar och en lite uttråkad tjej. Jamie och Ida-Marie fick hoppa in i duschen, då vaknade Jamie och Ida-Marie fick något att göra. Bråkade lite med Neo som nickade till på soffan, han sitter nu med sin barnvakt, Nintendo DS. Men jag blir inte förvånad om han somnar spelandes.

Själv gör jag just nu något livsfarligt, landar en stund framför datorn. Risken är då mycket stor att all energi rinner av mig. Efter en hel helg i koma så orkar jag inte med det där något mer, ska se till att hålla lite fart nu med tvätt och matlagning så får jag kanske landa i soffan sedan med min efterlängtade chokladkaka... ;)

Timmarna denna natt räckte inte riktigt till känner jag, fastän jag och barnen gick och knoppade tidigt. (Tidigt för mig, inte så tidigt för barnen kanske).

Regnet har öst ner hela natten, tror det oljudet är en bidragande orsak till varför Jamie har vaknat till några gånger. Och vaknar man mitt i natten så måste man ju kolla så att mamma lever, eller hur? Dumt att somna om utan att väcka morsan.
Strax innan min klocka ringde pratade Jamie upprört om något som man kan stoppa i munnen, han satte sig till och med upp och gapade stort för att jag verkligen skulle förstå att det var till munnen.
Vad han pratade om vet jag inte. Jag frågade bara om han inte ville sova mera? Då lade han sig ner och somnade om.

Så alla barnen sover sött en liten stund till. Snart ska jag väcka dem så de hinner vakan till, klä på sig och borsta tänderna innan vi ska bege oss ut mot förskolorna.

Ida-Marie har utegymnastik idag. Hoppas att de ställer in det pga. regnet. ;)

Jag hittade Didriksons overaller som jag vill ha till alla barnen. Men med tillhörande mössor och vantar så skulle det landa på dryga 4000kr. Kanske inte ändå. Fast jag vill. Saken är ju den att jag redan har beställt overaller, från H&M och de påminner om Didriksons till utseendet. Men ändå. Jag lyckades hejda mig i alla fall, för nu. Surfade in på tradera istället och hittade en hummel overall i fleece till pojken i magen. Så fick jag shoppingberoendet stillat för en liten stund. Det är farligt att låta mig sitta framför datorn när jag har tråkigt! Det kan bli rätt dyrt. Och så prioriterar jag konstigt också! Beställde häromdagen huvtröjor (en till mig, en till Janne). Vad den kostade vill jag inte skriva, men jag har kollat på skinnjackor i samma prisklass och hejdat mig på grund av priset, men en huvtröja? Ja visst, den tar vi!

Något som stör mig är när folk skriver kryptiska meddelanden. Inte för att jag blir nyfiken (faktiskt inte) men om man har en hemlighet eller något som man inte vill dela med sig till alla, varför ska man skriva ut A då? Bara för att ? Samma sak när folk tydligen ser på sport. De sitter visst på facebook samtidigt och kommenterar varje mål osv. Så egentligen kan matchen inte vara ett dugg intressant. Då hade väl datorn varit av..? Ungefär som att jag sitter med datorn i famnen under mina favoritserier och skriver uppdateringar var 10:e minut. Och nej, jag tror inte att mina uppdateringar är särskilt smarta eller intressanta, men dem slipper ju jag själv störa mig på eller hur? :)

Jag vet inte varför jag stör mig så mycket på dessa saker, tack och lov kan man dölja alla inlägg från de personer som är lite för dryga med sina uppdateringar.

Jag har nyligen insett varför min blogg är i ett sådant döläge.
Allt är facebooks fel.

Uppdaterar statsuen där x ggr per dag med alla meningslösa och alla roliga händelser. Att skriva om dem i bloggen känns som en upprepning, eftersom jag misstänker att de som läser min blogg finns med på min vänlista på facebook.

Sedan har jag ju lite mindre tid och ork numera också. Med jobb, hem och tre små underbara men krävande barn.
För en tid sedan kände jag mer för att dela med mig också, nu tänker jag mer på vem som kan tänkas läsa det jag skriver och blir på så vis lite censurerad. På facebook kan jag åtminstone kontrollera vem som ska ha tillgång till mina uppdateringar, inlägg och fotografier, bloggen är lite mer oskyddad på det sättet.

Men jag ska försöka rycka upp mig. Dela med mig lite mer om mitt galna liv, även om det är svårt när huvudet känns mest som bomull och varje gång jag sätter mig framför datorn så ropar någon "MAMMA jag går och bajsar!!"

Snart är ännu en vecka avklarad. Ska bara "genomlida" fredagen. Det är lite mycket att ta itu med i morgon, minst sagt. Har inhandlat lite fredagsfika till jobbet, alla ställer upp och jobbar som galna, då förtjänar vi lite gott på en fredag ;)

Morgonen kommer att börja med lite stress. Lämnar pojkarna på deras förskola 7.30 och sedan vidare till Ida-Maries skola. Väl framme på jobbet är klockan nästan sju redan, då är det full fart som gäller. Surt när man inte hinner med en kopp kaffe på morgonen..

Men sen så! Då ska jag och barnen ha fredagsmys. Janne jobbar ju såklart när jag blir ledig. Jag hoppas på lugna barn som väljer att ta sovmorgon både lördag och söndag. Hoppas kan man ju alltid göra...haha.

Ikväll börjas det. Skolstarten. Jag ska bara försöka lämna jobbet (Psykiskt) så att jag kan vara närvarande.

Två av mina arbetskollegor blev sjukskrivna idag. Jag hoppas att de mår bättre snart!! Resten utav veckan ska jag försöka täcka upp för dem så gott jag kan, men jag anar att det kommer att ge mig lite mardrömmar. Planering, planering, planering.

Nu ska jag ägna mig åt lite planering, planering, planering här hemma istället så att vi kommer iväg i tid!

Idag var jag och Janne på föräldramöte inför Ida-Maries skolstart.
I morgon kväll kör det igång, då blir det lite picknick mm i skolan. På torsdag morgon börjar de kl 8.00. Sedan ska det väl inte ta för lång tid innan Ida-Marie är inne i det där! Tror nog att jag själv kommer att behövs längre tid för att ställa om mig. När de går på dagis så känns de fortfarande som små barn, men nu blir de så stora!

Idag känns det som att jag redan har avklarat en hel arbetsvecka och inte bara två dagar. Helt otroligt vad trött jag blir vissa dagar, pallar inget alls på jobbet. Efter bara en halvtimme stående så känns det som att jag ska bryta ihop. Nacke och fötter börjar att värka direkt och jag vet inte hur jag ska palla detta om några månader. Men allt går väl! Jag vill ju jobba så länge som möjligt så det är väl bara att försöka göra det bästa av allt.

Nu ska jag nog ta och hejda mina stora barn inne i vardagsrummet innan kriget bryter ut.

Idag fylldes "förrådet" med babykläder upp! Jag har ju gett bort alla kläder i stl 56-86.. Såklart. Men idag var jag hem till Lollo och rotade igenom hennes Jonathans gamla kläder och hittade en hel del! (Okej, hur mycket som helst). Även en babysitter och ett babygym. Perfekt. Nu är det visserligen väldigt långt kvar till Januari, men det är väl aldrig fel att vara ute i god tid. =)

Håller på att kika på en vagn redan nu faktiskt, (vi kan använda den som sittvagn till Jamie vid behov). Sedan behövs bara en bilbarnstol. Saker som inte behövs, men som är kul att ha ändå när bebisen är lite äldre är gåstol och hoppgunga. Men det känns riktigt långt borta tills vi har en bebis som kan använda sådan saker.

Skötbord hoppar vi över denna gång. Badbalja har vi kvar (måste vara det enda vi inte gjort oss av med + spjälsängen).

Nu är det snart dags att sätta fart med lunchen här hemma innan jag skickar upp barnen för att väcka sin pappa.

I morgon är det dags för en ny arbetsvecka. (20 veckor kvar att jobba...)

Som vanligt när Janne jobbar helg sitter jag här och funderar ut anledningar till att vara vaken en liten stund till. Det känns så trist att gå och lägga sig klockan åtta, fast egentligen vore det väl skitsmart att ta den chansen till att få sova ut någon gång. De gånger jag faktiskt gått och lagt mig rysligt tidigt så har Jamie alltid vaknat till och varit hysterisk och tvingat mig att vara vaken ett bra tag till. Nu var det längesedan han vaknade hysterisk, så jag kanske ska krypa ner med en bok? Att läsa är numera rena sömnmedlet tydligen, somnar med boken i famnen...

Idag plockade jag ihop alla pappersförpackningar, tidningar och batterier, tog med mig barnen och gled ner till återvinningscentralen. (Helt sjukt hur mycket som får plats i skåpet där vi förvarar allt detta, bara man pressar in och stänger skåpluckan rätt fort, så behöver man inte åka iväg och slänga så ofta. Ett exempel på detta är att jag hittade en vällingkartong där inne och barnen har inte druckit välling sedan i...april? Den tiden i våras när barnen drog hem magsjuka efter magsjuka.)

Hur som, i bilen ska barnen alltid lyssna på Sean Banan - Händerna i luft. Så den poppas för fullt. Jag hoppas att ingen hör vad jag spelar, då barnen inte syns i bilen bakom de tonade rutorna... Störtskön är de ungarna iaf, till och med Jamie ropar : MAMMA, händerna i luuuuft!

Här hemma är det meningen att Neo ska lära sig att somna själv i sin säng. Det är sannerligen på tiden! Men jag tycker mig höra att någon är uppe och tassar. Det blir problem när Ida och Neo ska sova samtidigt, då smiter de upp och hittar på en massa tok. Spelar ingen roll vad man gör eller säger, det funkar inte. Det enda som funkar är att lägga sig bredvid Neo och ja, då lär han sig ju aldrig. Men vad gör man? Barnen skulle gärna få vara vakna senare på helgen om de inte enbart ägnade sig åt tjuvnyp, slag och skrik. Speciellt detta skrikande, som det skär i öronen. Jaja, de blir äldre. Förhoppningsvis skriker de mindre då..

Idag var det äntligen dags, det efterlängtade ultraljudet!

Det var en frisk liten baby! Oooooch det var en liten pojke!! Nytt datum för förlossningen blev 16 januari. Helt okej. Glad att det inte är dags i December, vem vill fylla år då liksom ? (Och ligga på förlossningen under julafton till exempel, inte så kul för resten av lundbergs barnen).

Pojkgenerna tycks vara starka i den här familjen. Kön spelar ingen roll, visst hade det varit kul med en "prinsessa" men nu känns det faktiskt helt underbart med ännu en pojke. En liten prins. Förresten var det så längesedan Ida-Marie var baby, så jag minns nog inte hur man tar hand om en liten babyflicka ;)

Nu kommer vi att fundera på namn här hemma den närmsta tiden. Ida-Marie vill ha en Ludde (Ludvig), Neo en Charlie (jamie vill också ha en charlie men det är nog bara för att Neo säger så). Själv gillar jag Sam eller Devin. Vi får väl se, tid har vi ju på oss =)

Som efter varje ultra längtar jag ännu mer tills jag får träffa vår baby, även om jag denna gång minns förra förlossningen lite för mycket. Nu är jag skräckslaget medveten om hur ont det gör (även efteråt med dessa förbannade eftervärkar, de var nog värst av allt..) Hur som, jag kommer inte undan, grabben lär ju ut i Januari så det är väl bara att hoppas på att går fort!

I morgon är det äntligen dags för ultraljud! Tänk att det är lika spännande även denna gång ;)

Så i morgon är jag ledig hela dagen, även då barnen såklart. Skönt med sovmorgon och frukost tillsammans i lugn och ro, innan barnen får åka hem till farmor och farfar och leka medan jag och Janne åker till Gävle sjukhus.

Tidigare graviditeter så har jag alltid kännt de första sparkana efter ultraljudet, men denna gång så kände jag de första redan i vecka 15 (UL görs runt vecka 18).

Bjuder kanske på en grumlig bild i morgon av den sjätte medlemen i vår familj. (Shit, sex personer!!!)

I morse gjorde jag om måndageans misstag, ställde klockan på 5.00 utan anledning. Jo, jag skulle ju upp, men kanske inte nödvändigtvis så tidigt... Det var iofs rätt skönt att börja morgonen med en kopp kaffe i lugn och ro innan jag gav mig på den svåra uppgiften att väcka barnen Lundberg!

Vi kom iväg utan problem. Framme på förskolan slet Neo av sig sina mysbrallor (12 grader ute så jag tyckte det kändes lämpligt med långbyxor), det tyckte inte han. Han satte sig på halvgolvet och förklarade att han skulle ha shorts. Eftersom jag är lätt stressad vid lämning på morgonen gick jag med på detta, han hade shorts i sin ryggsäck. Två par. Men INGET av dessa par dög. Vi bråkade lite sedan röt jag att han fick välja mellan mysbrallorna och shortsen NU. Då gav han äntligen med sig och har tydligen gått i shorts hela dagen...brrr.. =)

Efter en väldigt stressig arbetsdag (ni vet när man känner att man vill börja gråta vid minsta lilla motgång, som att man inte får på sig ena skon på en gång eller något), så kommer jag hem till Cirkus Lundberg. Barnen är alltid galna, men det var längesedan jag upplevde denna galenskap! Lagade köttfärslimpa som tydligen var UÄCK (fast enligt mig helt OK), och sedan myste vi i soffan till Sommarlov.

På väg ner för trappen efter att ha nattat Jamie så är jag på väg att ramla. Lyckades hejda fallet i sista stund. Kanske inte så lämpligt att ramla i det stupet när jag är gravid och ensam hemma med barnen.

Nu har jag precis poppat popcorn i mikron (som luktar bränt, härligt!!), och ska placera mig på soffan och slötitta på Livet på BB medan livet i min mage kör kvällsgympa.

Laddar för en ny arbetsdag i morgon. Tack och lov för alla underbara arbetskamrater, vad gjorde man utan dem alla ?

Jag blir galen. Det är för mycket oreda just nu - på jobbet. Nya maskiner, mycket jobb folk som saknas för lite tid. Sedan går jag där och retar upp mig och blir stressad och när jag kommer hem sitter alla jobbiga känslor kvar. Jag vill ha ett jobb som innebär att jag får jobba hemifrån. Sitta hemma på 50% iaf. Eller något. Hur kan man vara så less precis efter semestern? Eller är det på grund av nyss avslutad semester som jag är så less? Jag är kanske fortfarande inne i ledigheten, inte tillbaka i jobbgängorna ?

Jag kommer väl tillbaka, förhoppningsvis.

Jag gav upp rätt snabbt. Hittade en gratis design som duger, ändrade lite grann bara.

Ärligt talat, hur ofta bloggar jag? Inte tillräckligt ofta för att det ska vara värt att lägga ner en massa tid på att designa bloggen.

På fredag nästa vecka ska vi åka in på Ultraljud. (rutin). Hoppas då innerligt på att;

1. Barnet mår bra
2. Att det bara är ett barn
3. Att inte få datum för beräknad förlossning framskjutet (borde inte finnas någon risk då jag vet exakt när jag blev gravid)..
4. Att vi får veta kön på barnet

Inne i magen är det full fart, barnet sparkar för fullt men hon/han är inte så stor, så för mig känns det mest som små små knuffar. Så fort jag sitter upp och byxorna är lite för spända så får jag en knuff.

Eftersom jag är en mycket otålig person, så vill jag ha tag på ett Angelsound! (Används för att kunna lyssna på barnets hjärtljud hemma). Om jag får tag på en sådan innan UL (helst NU), så kan jag lyssna så att det bara är ett barn ? Kanske? Jag hade en egen när jag väntade Jamie, men den sålde jag ju mitt pucko. Trodde ju inte att jag skulle behöva den igen.. Så, någon som har ett Angelsound att låna ut??

Nu börjas det inne i magen igen. Hoppas att det är en bebis som dansar, inte två stycken som slåss med varandra.

Jag provar mig fram med ny bloggdesign. Den nuvarande är dock mest för att prova mig fram vad det gäller header och olika typsnitt. Ingen höjdare direkt! Ny kommer förhoppningsvis inom kort om jag inte ger upp.