En liten stund till

Jamie har ännu en gång fått tag på tuschpennor och målat sina armar i olika, enligt honom vackra, färger.

Jag: Jamie, är du en gris?
Jamie: Nä int glis! Voff voff!

Sedan börjar han krypa runt på golvet och skälla.

Tuschpennor som inte går bort med vatten (eller tvål!) borde förbjudas. De ska slängas här hemma. Jag hade precis lyckats få bort så gott som all tusch från lillens armar när han i morse hittade en ny penna! Jag vågar inte ens kolla väggarna här hemma, vi har väl en del nya grottmålningar nu misstänker jag.

Saken är den att jag vaknade med världens förkylning och tyckte att jag kunde få ligga och slumra på soffan i en halvtimme. Då passar han på såklart Jamie, att göra de där hyssen som inte hörs.

De andra två brukar vara snabba och skvallra, om de själva inte är med på hyssen, men i morse svek de mig.

Magsjukan har åtminstone för tillfället, lämnat kapellgatan. Den gjorde en blixtvisit även denna gång, tack för det. Men jag ska väl inte ropa hej riktigt än då Neo faktiskt smittar ännu. Men det är skönt för barnens skulle när de slipper kräkas oavbrutet i nästan ett dygn. De senaste magsjukorna här hemma har varit väldigt milda. En kräka per magsjuka ungefär och inga som helst tecken från barnen att de skulle vara trötta eller sjuka. Så det tackar vi för.

Nu hoppas jag bara att jag inte blir sämre i min förkylning så att jag kan gå till jobbet i morgon.