Onsdag
Jamie har sovit oroligt halva natten, mycket pip och gnäll från hans säng utan att jag vet varför. Så idag känner jag mig lite tom i skallen, blir ju lätt så när Jamie och Sam turas om att väcka mig men lite kaffe nu så ska det nog ordna upp sig.
De tre stora barnen är på dagis/lekis, Sam sover middag och jag försöker fixa lite här hemma. Har startat en maskin med tvätt, längre än så har jag inte kommit. Pimplar mitt kaffe och fastnar lätt framför datorn hela tiden.
Efter att vi lämnat Ida-Marie på lekis i morse så åkte jag och pojkarna och pantade flaskor på ICA. Vi försöker varje morgon hitta något att göra innan pojkarna börjar dagis. Vi fick ändra deras tider så att de börjar 8,30 istället för 9,00 men glappet på en halvtimme blir ändå för stort.
Idag ska Jamie leka med kompis Charlie efter dagis. Ida-Marie och Neo vill också leka med kompisar såklart, jag känner att det är nu som det börjar. Leka med kompisar är såklart jättekul, stressigt för en annan bara att hämta och lämna kids överallt. En ska leka där, en annan här och jag ska mata Sam och laga kvällsmat och hämta där osv osv. Enklare när Janne är ledig, allt är såklart enklare då. Det är ett hus till salu på vår gata, vore ju toppen om en barn familj flyttade in där, med ett barn i neos ålder och ett barn i Ida-Maries ålder, lekkamrat i huset bredvid vore ju toppen, vår tomt går ihop med den tomten, så då behöver barnen inte ens gå längs vägen. (vilket de inte får göra själva). Men det flyttar väl inte någon utan barn såklart. Vi bor så bra här, stor tomt, nära till skog men också till centrum, det enda som saknas är fler barn i området... Sedan vore det ju såklart enklare om man kunde (vågade) låta barnen springa upp till lekparken på borgvägen och leka, för det bor visst mycket barn där upp nu. Men nä. Usch ryser vid tanken på att låta barnen gå själva. Vad som helst kan ju hända. De kan ramla och slå sig illa, de kan bli påkörda, kidnappade, gå vilse (man vet aldrig!), rymma, någon kan vara elak mot dem, de kan vara elaka mot något annat barn... Nä! Usch!
Hur gammal tycker ni att ett barn ska få vara innan de får lov att springa iväg och leka på egen hand? Är det bara vi som håller för hårt i våra barn? (Tänker främst på Ida-Marie och Neo nu såklart).
De tre stora barnen är på dagis/lekis, Sam sover middag och jag försöker fixa lite här hemma. Har startat en maskin med tvätt, längre än så har jag inte kommit. Pimplar mitt kaffe och fastnar lätt framför datorn hela tiden.
Efter att vi lämnat Ida-Marie på lekis i morse så åkte jag och pojkarna och pantade flaskor på ICA. Vi försöker varje morgon hitta något att göra innan pojkarna börjar dagis. Vi fick ändra deras tider så att de börjar 8,30 istället för 9,00 men glappet på en halvtimme blir ändå för stort.
Idag ska Jamie leka med kompis Charlie efter dagis. Ida-Marie och Neo vill också leka med kompisar såklart, jag känner att det är nu som det börjar. Leka med kompisar är såklart jättekul, stressigt för en annan bara att hämta och lämna kids överallt. En ska leka där, en annan här och jag ska mata Sam och laga kvällsmat och hämta där osv osv. Enklare när Janne är ledig, allt är såklart enklare då. Det är ett hus till salu på vår gata, vore ju toppen om en barn familj flyttade in där, med ett barn i neos ålder och ett barn i Ida-Maries ålder, lekkamrat i huset bredvid vore ju toppen, vår tomt går ihop med den tomten, så då behöver barnen inte ens gå längs vägen. (vilket de inte får göra själva). Men det flyttar väl inte någon utan barn såklart. Vi bor så bra här, stor tomt, nära till skog men också till centrum, det enda som saknas är fler barn i området... Sedan vore det ju såklart enklare om man kunde (vågade) låta barnen springa upp till lekparken på borgvägen och leka, för det bor visst mycket barn där upp nu. Men nä. Usch ryser vid tanken på att låta barnen gå själva. Vad som helst kan ju hända. De kan ramla och slå sig illa, de kan bli påkörda, kidnappade, gå vilse (man vet aldrig!), rymma, någon kan vara elak mot dem, de kan vara elaka mot något annat barn... Nä! Usch!
Hur gammal tycker ni att ett barn ska få vara innan de får lov att springa iväg och leka på egen hand? Är det bara vi som håller för hårt i våra barn? (Tänker främst på Ida-Marie och Neo nu såklart).
Kommentarer
Trackback
