Torsdag
Övertiden fortsätter. 1 natt kvar för Janne att jobba, sedan är jag (nog) redo för förlossning... =)
Den här förmiddagen har jag faktiskt lyckats slappa lite. Tvättat lite sängkläder, Neo blödde näsblod i natt. Han kom upp till mitt sovrum klockan två och berättade att det var blod i hela sängen. Snacka om uppvaknande, innan jag förstod att han blödde näsblod.
I morgon är pojkarna lediga från dagis, hoppas att det är sol även i morgon så kan vi vara ute och leka lite grann. Det slår aldrig fel, när Janne har jobbat natt så vill ingen av barnen pyssla eller kolla på film. Då ska man leka krig eller åka skateboard! Att leka utomhus i snön tackar de aldrig nej till i alla fall, synd bara att en annan är så orörlig att jag börjar frysa och tröttnar på att vara ute efter typ en kvart.
Nu ska jag nog landa på soffan en liten stund till. Ligga och fundera på när lillebror kommer att anse att det är dags att göra entré. Svårt att beskriva hur det känns att bara gå och vänta att inte ha någon som helst aning om när det kan tänkas sätta fart. Tidigare gånger har jag inte haft någon förvarning direkt, värkarna har startat hux flux och så har det varit dags att åka in till förlossningen ganska omgående. Vore skönt om allt ville starta dagtid denna gång. Men det är väl bara att glömma förstår jag! =)
Den här förmiddagen har jag faktiskt lyckats slappa lite. Tvättat lite sängkläder, Neo blödde näsblod i natt. Han kom upp till mitt sovrum klockan två och berättade att det var blod i hela sängen. Snacka om uppvaknande, innan jag förstod att han blödde näsblod.
I morgon är pojkarna lediga från dagis, hoppas att det är sol även i morgon så kan vi vara ute och leka lite grann. Det slår aldrig fel, när Janne har jobbat natt så vill ingen av barnen pyssla eller kolla på film. Då ska man leka krig eller åka skateboard! Att leka utomhus i snön tackar de aldrig nej till i alla fall, synd bara att en annan är så orörlig att jag börjar frysa och tröttnar på att vara ute efter typ en kvart.
Nu ska jag nog landa på soffan en liten stund till. Ligga och fundera på när lillebror kommer att anse att det är dags att göra entré. Svårt att beskriva hur det känns att bara gå och vänta att inte ha någon som helst aning om när det kan tänkas sätta fart. Tidigare gånger har jag inte haft någon förvarning direkt, värkarna har startat hux flux och så har det varit dags att åka in till förlossningen ganska omgående. Vore skönt om allt ville starta dagtid denna gång. Men det är väl bara att glömma förstår jag! =)
Kommentarer
Trackback
